Det har varit tuffa veckor den senaste tiden.
Innan operationen hälsade jag på barnen i Vaggeryd och Kristin i Ängelholm, bland annat. Det var blandade orosmoment som fick mig att tvivla på att operationen skulle hända. Som en, vad jag trodde, tandinfektion och osäkerhet på att Norge verkligen skulle betala denna operationen eller om jag skulle få en räkning sen.
Jag och mamma körde de tio timmarna upp till Ålesund. Vi hade tur med vädret (vilket är väldigt ovanligt i Ålesund) så mamma fick Ålesund från sin finaste sida. Fantastiskt fina berg på vägen dit och vi åkte såklart upp och kollade på utsikten. Till och med från hotellrummet hade vi utsikt över vattnet och bergen.
Dagen efter åkte vi till sjukhuset. Det gick väldigt snabbt och jag låg nog på operationsbordet vid 8 på morgonen. Vid 12-tiden vaknade jag och åkte in och ut ur sömnen någon timme. Operationsläkaren kom och berättade att allt gått bra och att de inte hade behövt röra menisken, utan de hade bara skurit ut en bit av min knäskålssena och skruvat in den som mitt nya främre korsband. Dessutom hade jag visst en broskbit stor som en femkrona som antagligen är vad som skapat problem för mig före operationen.
Mamma smsade och frågade om hon skulle komma in och hjälpa mig ut till bilen. Jag sa nej, eftersom jag trodde att jag skulle hoppa ut på kryckorna. Inga problem tyckte jag. Sjuksköterskan körde mig ut i rullstolen… Mamma tyckte att jag uppförde mig som jag var full.
Hämtpizza på hotellrummet och morgonen efter körde vi hem igen. Jag tror det var tur att vi körde den dagen eftersom jag fortfarande var hög på drogerna. Det var jobbigt nog. Men sen började det göra väldigt ont. Och jag hade ont i en vecka, knaprade piller som aldrig förr och rörde mig inte mycket ur soffan. Samtidigt läste jag om folk som släpper kryckorna efter en vecka, kan gå ut från operationen, bara behöver hjälp hemma de första två dagarna etc. Jag hade panik - varför hade jag så ont? Varför kunde jag knappt stå upp utan att det värkte i knät, än mindre gå?
7 dagar efter operationen var jag hos sjukgymnasten. Det visar sig att de flesta som gör en korsbandsoperation tar en sena från sin hamstring. Att ta av knäskålssenan gör mycket ondare efteråt. Denna dagen började jag också känna mig lite piggare och det var inte lika mycket en utmaning att ta mig till och från toan.
Jag tränar flitigt. Och känner mig mycket bättre. Kryckorna har jag kvar i några veckor till, tills jag verkligen kan gå ordentligt. Men jag kan ta några haltande steg om jag måste, vilket är en otrolig frihet. Och sommaren är här, så jag göttar mig med bok och virkning i solen.
Jobberbjudandena i Frankrike blev tyvärr inställda, så just nu har jag inte en aning om vad som händer i sommar eller efter sommaren. Jag är sjukskriven till den 20 juni, och det blir antagligen längre. Sen får vi se!
Här kommer en liten bildresa på mina små mål som blir så stora och så sköna att nå! (Många med position ben i högläge.)
Hemma hos Kristin blev det improviserad drink med grädde, jordgubb och vodka.
