Spontan inhoppare som servitris och kökshjälp
På två dagar tröttnade jag på Whitehorse. Gick en liten promenad i skogen, satt på café och drack kaffe, shoppade lite och fick simmat!
Sen körde jag söderut. Jag körde i princip direkt till ett ställe som heter Dease lake, några timmar söder om Whitehorse. Här hade jag och Veronika funderingar på att svänga av mot Telegraph Creek för att göra en vandring, men det blev aldrig så. Så nu tänkte jag att jag skulle göra det själv istället. Det visade sig vara mer än två timmar på grusväg med hålor och stenar, kringel krokig och stup ett 50-tal meter ner på ena sidan och även på båda sidorna en gång. En helt fantastisk väg att köra med otroliga vyer, men efter två timmar var man rätt trött på det.
Väl där insåg jag att stället var stendött. Och för att gå den vandringen jag funderade på var man tvungen att på nåt sätt ta sig över den stora floden - som sagt stendött så inte en chans att nån båt åkte över. Så jag gick en annan. I skogen. Tänkte att det borde ju vara lite fina utsikter åtminstone. Så 2,5 timmar höll jag ut - uppför, i skogen, bland björnspåren. När jag då fortfarande inte hade sett det minsta utsikt lessnade jag och gick tillbaka, något besviken.
Tog en tur till Telegraph creek. Snirklig grusväg i mer än två timmar...!
Och brant.
Så här såg vägen ut på många ställen - brant stup rätt ner, och inga räcken. På ett ställe var det till och med så på båda sidor om vägen...!
Göra eld och laga mat.
God middag med fin utsikt.
Gick på en liten vandring men det blev inte bättre än så här. Bara skog och ingen utsikt... Vände besviken tillbaka efter 2,5 timmar.
I björnland... Tjoa och tjimma, björnsprayet redo.
Var bara tvungen att unna mig en liten rum. Mmmm...!
Vaknade upp till den här utsikten i Telegraph creek, innan jag körde tillbaka till Dease lake.
Tillbaka i Dease lake, två dagar senare, åker jag till en restaurang för att ta en förmiddagsfika. Jag och Veronika stannade här på vägen upp och damen som äger stället började erbjuda oss jobb direkt. Och så blev det nu. Där satt jag i lugnan ro och drack mitt kaffe och läste, en kvart senare stod jag i köket och hackade grönsaker.
Jag har varit här i fem dagar nu, känns som en evighet. Varje morgon har jag börjat 6.30 och serverat frukost. Sen har jag fått några timmars rast och sen på’t igen nån gång på eftermiddagen, men då med att göra prepp i köket och att diska.
På min rast har jag försökt gå på lite hikes, men det har varit rätt svårt då det inte verkar finnas någon i hela byn som känner till nån vandring. Så jag gick (på en grusväg…) upp till radiotornet och en annan dag längs ett fyrhjulingsspår längs en flod. Det är otroligt fina höstfärger i alla fall!
Gänget jag jobbat med de senaste dagarna - Andreas, Cassidy, Melina och Kyle.
Hittade ett litet sidospår från grusvägen och kom till en sjö. Njuter av tysnad och höst.
Jag hittade en annan liten vandring längs en flod. En jägare som var på väg ut lånade också en orange väst till mig, så att jag skulle synas. En fin dag med fina färger.
Bok, nudlar, natur - nöjd.
Hela teamet utanför restaurangen - Kyle (sonen), Zora (damen som äger stället), Cassidy, Melina, jag och Andreas.
Nu har jag hjälpt till här färdigt i vilket fall - sammanlagt har det blivit drygt 40 timmar. Lite skönt att få lite extra pengar på fickan. Och nu ska jag ta mig söderut till farmen där jag var sist. Där blir det nog till att fira födelsedagen, och i mitten av oktober sen kommer jag sen köra till Fernie.
Haha! Klart att du ska unna dig lite rum! ;)
LITE rom?!! Haha håller helt med!
Coolt att Fru Z fick sin vilja igenom.
Sorry att telegraph va trist. jajja
Å bilen går bra?
Ser att handsågen kommer till användning. coolt
kör vackert. v
