Roadtrip till Glacier nationalpark
I förra bloggen skrev jag om cykelspåret som heter Porky blue, som vi misslyckats med att genomföra två gånger, men nu har det äntligen blivit gjort. Kan inte påstå att det var värt all ansträngning men det var en fin dag, med härlig utsikt och såklart alltid kul att cykla!
Jag hade några dagar ledigt och har hela sommaren velat ta mig ner till Glacier Nationalpark som ligger i Montana, USA. Jag fick med mig Dave så vi körde ner för två nätter.
Jag hade några dagar ledigt och har hela sommaren velat ta mig ner till Glacier Nationalpark som ligger i Montana, USA. Jag fick med mig Dave så vi körde ner för två nätter.
Fantastiska vyer, vi såg mycket vilda djur och fick en fin dag och en lite sämre. Kan fortfarande inte bestämma mig vad jag tycker om USA, det är alltid lika skönt att komma hem till Kanada.
Bilen har jag precis haft på service och lagt ner 6000 kr till på genom att byta bromsbelägg och fläkten inne i bilen. Nu gick dock även min ljuddämpare sönder så det blir ännu en trevlig tur till verkstaden.
Dave på väg upp till Porky blue, klarblå himmel och ingen söndrig kedja.
Jag och Dave, äntligen på toppen a Porky blue.
Det här ser inte brant ut men det är läskigt brant! Första 50 meterna gick jag ner.
Utsikt över Fernie på toppen.
Dags att köra ner! Hade kramp i händerna i slutet av allt bromsade - lååång nedfärd.
Hösten är här med fina färger!! Sofia - jag tänker på dig när jag cyklar i löven.
En häftig morgon.
På väg till jobbet på golfbanan.
Jag och Dave tog en roadtrip till Glacier Nationalpark i Montana, USA. I sista stund också - de stänger för vintern om en vecka.
Första natten letade vi campingplats i mörkret, hittade en grusväg och vaknade upp till det här. Inte tokigt.
Kör på The road to the sun i Glacier Nationalpark. Kurvigt, smalt och brant ner precis bredvid.
Häftiga vyer på The road to the sun.
Lunchpaus!
Häftiga berg.
Vi gick på en vandring till Hidden lake.
Vi kom bort från motorvägsspåret där det var mycket turister genom att gå ner till sjön.
Höstfärger.
En öl i solen med denna utsikten. Ja tack.
Vi side trackade lite, gick genom tjock skog och hittade en ännu mera gömd sjö med inga andra turister.
Och med Veronika Ericsson som lärare i hiking och naturliv - bada varje dag. Skinny dipping it is.
Ett tjockt murmeldjur.
Dags att bara-köra-och-hitta-en-sovplats blev inte så bara när ljuddämparen ramlade av... Man tager vad man haver - folie att hålla den på plats med? Vi använde vajern som gardinerna i bilen är uppsatta med till slut.
Med en väldigt högljudd bil kör vi vidare och försöker vi stänga av öronen och njuta av utsikten.
Solen går ner bland bergen.
Vi hittade en butik som hade spännband. Funkar hur bra som helst!
Ännu en lyckad campingplats jakt.
Jag hittade en tjock madrass (!!) i garaget som passade perfekt - så det var helt fantastiskt bekvämt att sova i bilen jämfört med att sova på en Thermarest.
Vi såg 6 björnar totalt under trippen.
Andra dagen var det regn och regn. Men fint ändå! Här är vi vid Many Glacier.
Frukostvyn.
Jepp, vi är i USA. De här grabbarna mötte vi senare på vandringsleden med öl i handen och vapen i hölstret.
Vandring i regnet.
Red Rock lake.
Blöta och kalla, men nöjda ändå.
Mr Älg var snäll och visade sig...
...och Mamma och Lilla Älg också!
Tillbaka till Fernie har det snöat i bergen! Vintern är snart här...!!
Utflykt till Nelson
Det finns ett cykelspår i stan som heter Porky Blue och som tar ca 3 timmar. Man kan köra dit spåret startar och jag har tänkt länge att jag ska göra detta. Jag och Dave bestämde oss för att försöka en dag. Vi körde en timme på en grusväg för att komma till början av spåret och börjar cykla, men efter några minuter går Daves kedja sönder. Så det var bara att vända och köra ner igen.
Dagen efter var det dåligt väder så vi struntade i att åka upp, men självklart sprack det upp lite senare. Så när vi bestämt en tredje dag att försöka och det såg ut att vara dåligt väder, så tänkte vi att vi ska minsann upp där och vädret kommer spricka upp senare ändå så. Icke. Vi cyklade i 20 minuter och var fullständigt dyngsura, en tre timmars cykeltur från byn i skogen utan någon direkt mat eller utrustning kändes inte direkt som en bra idé så vi vände, körde ner och tittade på en film istället. Denna helgen blir det förhoppningsvis av!
Jag fick några dagar ledigt i veckan och eftersom mina vänner i Nelson hade ett 100-årskalas (50+50) som jag missade för att jag jobbade, så körde jag dit och hälsade på. Det är en av farmerna som jag jobbade på förra sommaren (dit jag har tagit med mig Erik, Li OCH Louise) så väl där var det börja med de gamla vanorna och slita lite. En annan wwoofare var där samtidigt, så vi båda och Randy flyttade solpaneler till ett tak, lastade och levererade en massa ved m.m. Härligt att få jobba lite med kroppen igen.
Jag fick några dagar ledigt i veckan och eftersom mina vänner i Nelson hade ett 100-årskalas (50+50) som jag missade för att jag jobbade, så körde jag dit och hälsade på. Det är en av farmerna som jag jobbade på förra sommaren (dit jag har tagit med mig Erik, Li OCH Louise) så väl där var det börja med de gamla vanorna och slita lite. En annan wwoofare var där samtidigt, så vi båda och Randy flyttade solpaneler till ett tak, lastade och levererade en massa ved m.m. Härligt att få jobba lite med kroppen igen.
Jag har hört mycket gott om cyklingen i Nelson så jag tog självklart med mig cykeln dit. Jag och Randy tog en tur en eftermiddag. Helt otroligt vilken skillnad det är på terrängen jämfört med Fernie. Jag gillade det skarpt!
En annan kväll tog Nella med mig till några andra vänner som har en klättervägg i garaget där vi lekte runt ett tag. Så kul! Så jobbigt!
I övrigt har hösten kommit hit ordentligt nu. Jag njuter en massa av gula löv och prassel under hjulen på cykeln.
I övrigt har hösten kommit hit ordentligt nu. Jag njuter en massa av gula löv och prassel under hjulen på cykeln.
Och så har jag köpt mig en ny dator! En MacBook den här gången. Min 4,5 år gamla PC har tjänstgört mig väl men det har varit väldigt mycket tålamod och väntande de senaste 3 åren.
Det var inte bara att beställa en MacBook dock. Inte om man vill ha svenskt tangentbord. USA-Apple skickar inte till Kanada. Och Kanada-Apple har inte svenskt tangentbord. Så jag fick beställa den från USA-Apple till en kompis till USA, som sen tog med den till Kanada och skickade den på posten. Men nu är den här!
Jag och Dave har kört en timme för att komma dit Porky Blue-spåret börjar.
Taggade till tusen!
Vi börjar inse att regnet nog inte kommer lätta...
Det var lite kul att köra i vattenpölar. Men blöta blev vi. Rätt beslut att vända...
Ibland blir självförtroendet lite högt så cykeln åkte ner i diket och jag gled på magen på spåret. Ett litet skrapsår på knät var allt, men är glad att jag numera alltid kör med långarmat.
Vacker höstcykling.
Dags att köra till Nelson!
Mjölkvarn i Creston.
Fin biltur.
Kör över Kootanay Passet men häftiga moln och solnedgång.
Maggie (Nella och Randys dotter) i Nelson på shoppingtur.
Nelson downtown.
Höns i Nelson.
Svettigt efter att ha lastat bilen full med ved.
Maggie.
Ner till stan och lasta av veden.
Jag, Hannah och Randy flyttar solpaneler till ett tak.
Randy tar ut några lådor med honung. Brädan som är lutat mot lådorna är full med bin. Coolt!
Fullt med honung!
Brendan öppnar cellerna så att vi kan få ut honungen genom centrifugering.
De hade hyrt en elektrisk maskin att slunga honungen i, men den fungerade inte så vi fick använda gammeldags mankraft och veva igång en slunga istället. Brendan försöker laga maskinen så länge.
Honungen bara flyter ut i silen. Mmmm...!
Jag och Randy (och Dusty) kör upp et stpår som heter Smallwood.
Uppe på toppen var det en ruskigt fin utsikt.
Spåret ner heter Bigwood. Så kul!
Klättring med Nella.
Dags att köra hem till Fernie.
Tog en väg från Nelson som jag inte kört innan. På en 35 minuters färja i solnedgången.
Fin färjetur.
...och fin körning längs med Kootenay sjön när solen går ner.
Ny dator!! Dags att börja lägga över allt.
Grizzlybjörnmöte under Louise sista vecka!
När Louise först började prata om att komma och hälsa på mig här pratade vi om att hon självklart ska testa på att cykla. Hon sa tvärt att hon vägrar att göra det för att det är för läskigt (jag minns inte den kommentaren, men så säger hon att det var), men när jag bara fortsatte att säga det så sjönk tanken ner hos henne. Så vi hyrde en cykel och körde ut i spåren ihop med min jobbarkompis Jess, vars första gång det var på en mountainbike också.
Louise var en naturbegåvning och i slutet av dagen var hon inte långt efter mig och hoppade till och med lite grann! Jag blev stolt och glad att hon gillar det!
Sen var det dags för en övernattningsvandring som jag har sparat hela sommaren till Louise skulle komma. Ett spår som heter Heiko's trail tar dig från punkt A till B, och i mitten tar man en sidoväg upp till den största av Three sisters - som är det största berget man ser från byn.
Sen var det dags för en övernattningsvandring som jag har sparat hela sommaren till Louise skulle komma. Ett spår som heter Heiko's trail tar dig från punkt A till B, och i mitten tar man en sidoväg upp till den största av Three sisters - som är det största berget man ser från byn.
Vi fick med oss Tom också, för att hålla någon mer björn borta. Dagen då vi skulle börja gå slog dock en förkylning rätt hårt på mig. Hade nog lite smått feber och Louise sa att det var okej om vi struntade i det. Pffft. As if. Och hon visste nog om det svaret. En envis Katrin ändrar inte på sina planer för lite förkylning.
En annan Tom var ruskigt snäll och skjutsade oss till där spåret startade - man behöver en truck för att ta sig dit så min bil hade inte riktigt funkat - den hade vi istället ställt där vi skulle komma ut dagen efter.
En annan Tom var ruskigt snäll och skjutsade oss till där spåret startade - man behöver en truck för att ta sig dit så min bil hade inte riktigt funkat - den hade vi istället ställt där vi skulle komma ut dagen efter.
Vi gick i fyra timmar för att komma till kammen där vi skulle campa. Eftersom vi hade hela eftermiddagen traskade vi runt lite, tittade på lite bergsgetter, satte upp campet och gjorde upp en eld. Jag körde mest ryggläge framför elden medan de andra samlade ihop ved.
05.20 traskade vi upp 500 höjdmeter till toppen av Three sisters. Den ligger på 2788 möh och där uppifrån hade vi en magisk utsikt av soluppgången. En av de bättre soluppgångarna jag någonsin sett.
05.20 traskade vi upp 500 höjdmeter till toppen av Three sisters. Den ligger på 2788 möh och där uppifrån hade vi en magisk utsikt av soluppgången. En av de bättre soluppgångarna jag någonsin sett.
Efter att ha käkat frukost och packat ner campet fortsatte vi de 13 kilometerna mot Island lake lodge, där vi skulle ha lunch och där bilen väntade på oss. Efter att ha gått i cirka 20 minuter ser jag en stoor björn framför mig. Min första reaktion var att tvärstanna och ge ifrån mig ett skrik. Louise går in i mig och undrar varför jag skriker. Tom går in i Louise, fattar inte vad som händer, tar ett steg bakåt och ramlar av spåret in i buskarna. Björnen ser sig förvirrat omkring och försöker bestämma sig vilket håll den ska gå, medan vi säger åt den att gå därifrån.
Det var en grizzly björn vi såg, runt 2 meter hög och den var inte mer än 5 meter bort. Vi pratade ganska högt tyckte vi, men tydligen var det inte tillräckligt. Resten av vägen ner ropade vi högt. Ingen ville säga det när vi fortfarande var där uppe, men när vi kom ner enades vi om att vi var rätt glada om att få varit med om den upplevelsen.
Så efter att ha sagt hela sommaren att jag varit lite besviken för att jag inte sett en enda björn denna sommaren, och aldrig någon i Fernie så slutade det med att jag såg två den veckan. Jag var ute och cyklade en morgon också, och hade en svartbjörn som traskade förbi mig.
Kan inte nog tacka Louise för besöket! Ruskigt kul att hon kom och hälsade på!!
Så efter att ha sagt hela sommaren att jag varit lite besviken för att jag inte sett en enda björn denna sommaren, och aldrig någon i Fernie så slutade det med att jag såg två den veckan. Jag var ute och cyklade en morgon också, och hade en svartbjörn som traskade förbi mig.
Kan inte nog tacka Louise för besöket! Ruskigt kul att hon kom och hälsade på!!
Jag, Louise och Jess är ute och cyklar!
Efter lite mindre än en timmes klättring är det dags att köra nerför.
Tjoho!!
Jag på cykeln.
Louise var inte jättekompis med rötter, och här var de många.
Vi är på sushirestaurangen i byn med ett gäng kompis. Och Louise får testa en Caesar drink.
Ute och spelar Frisbee golf.
Louise och Tom var ute och fiskade en dag när jag var på jobbet, så vi tillagade dem till lunch. Louise fångade den största. Regnbågslax. Mums.
Jag och Louise är ute och shoppar, men blev lite distraherade.
Dags att vandra Heiko's trail.
Louise, Tom och jag.
Äääääta bär!
En stor grotta.
Nästan uppe vid camping platsen.
Gott gäng.
We made it! Firas med en shot vodka.
Njuter.
Fina vänner. Fin utsikt. Bra kombo.
Tälten uppe och elden igång.
Nöjda med dagens prestation hänger vi vid elden.
Dags för middag.
Vandring i mörkret tidigt på morgonen.
Jag och Lollo på toppen av Three sisters.
Tom.
Nyvakna.
På väg ner till campet igen.
Lite efter mötet med grizzlybjörnen. Adrenalinnivån är ganska hög på oss alla tre.
Hösten börjar synas. Vackert.
Vår trädgård har gett lite skörd - en stor zucchini, paprika, kål...
...tomater.
Louise har åkt hem och jag är tillbaka till verkligheten och jobbet. Just den här dagen var inte så jobbigt dock - står på hål 9 och säljer hamburgare, korv och öl i värmen.
Paul har tjatat ett tag om att jag ska följa med ut på sjön, så igår körde vi ut. Wakeboarding och wakesurfning. Det här är surfning, man lägger extra tyngd i båten för att skapa en större våg. Paul är ruskigt duktig. Jag testade, kom upp alla gånger men det är lite trixigare än wakeboard.
