Jobb, boende, snö - check!
Nu är det vinter här!
Jag vill minnas att min första snö förra året var runt den 21 oktober också. Men det är tidigt... Idag skedde årets första lavindödsolycka i norra British Colombia.
Jag har haft en lat första vecka i Fernie. Jag har försökt att aktivera mig och hitta på lite saker...
Jag har haft en lat första vecka i Fernie. Jag har försökt att aktivera mig och hitta på lite saker...
Grannarna till Dave och Donna som bor ovanför är ett par i 35-årsåldern har en 4-månaders bebis. De bjöd in mig på middag en kväll och tog mig ut på en kaffe på stan en dag. Himla snälla. Jag ska passa deras lägenhet och katter i december.
De har också en hund som heter Ganon. Så jag erbjöd mig att ta med mig honom när jag ändå gick ut med Zeus ett par gånger. En dag gick jag upp för Mount Fernie - en kam som är 1970 möh (jag började på 1060 m dock...) tillsammans med Zeus och Ganon. Stackars Zeus fick kämpa rejält i den branta stigningen och på vägen ner fick jag till och med lyfta ner honom för en sten som han inte vågade hoppa ner för.
Den första snön! Jag är nöjd.
Ute på promenad med Ganon och Zeus.
Lite brant klättring i snön på vägen upp på Mount Fernie.
Exakt såhär har jag föreställt mig Kanada!
Gula löv på snön ser man bara nu...
Stackars Zeus gillar inte den branta klättringen så han hittar sin egen väg för att slippa klättra på stenar.
Jag, Ganon och Zeus kom till toppen av Mount Fernie, 1970 möh!
Snöiga vovvar på toppen av Mount Fernie.
Dave och Donna kom tillbaka från sin semester, och som de aktiva pensionärer de är så hakade jag på deras förmiddagshike tillsammans med otroligt högljudda och pratglada Sheryl och hennes hund Betsy. Jag behöver någon som drar med mig dock så jag kommer nog hänga med Dave och Donna fler gånger.
Och nu har jag flyttat in i mitt nya rum!! Underbar känsla att packa upp alla grejer (vilket visade sig vara maaassor!! Jag förstår inte vart allt kom ifrån...) ur väskan och lägga mina kläder ihopvikta i en låda...! Det var 6 månader sen sist.
Dave och Donna kom tillbaka från sin semester, och som de aktiva pensionärer de är så hakade jag på deras förmiddagshike tillsammans med otroligt högljudda och pratglada Sheryl och hennes hund Betsy. Jag behöver någon som drar med mig dock så jag kommer nog hänga med Dave och Donna fler gånger.
Och nu har jag flyttat in i mitt nya rum!! Underbar känsla att packa upp alla grejer (vilket visade sig vara maaassor!! Jag förstår inte vart allt kom ifrån...) ur väskan och lägga mina kläder ihopvikta i en låda...! Det var 6 månader sen sist.
Jag bor hos ett par som heter Jennifer och Dwight (några andra vänner till Dave och Donna), aktiva och älskar skidåkning och supergulliga, så jag kommer nog trivas. Jag har ett eget rum i lite avskild del av huset, eget badrum där toa- och tvättfaciliteter ingår i hyran och delar kök med dem men har ett eget kylskåp.
Jag har också fått ett jobb...! Jag kommer att servera på en restaurang i backen som heter The Corner Pocket. En svensk tjej som äger det och det ska tydligen vara en väldigt populär restaurang så det kommer nog bli hårt arbete. I det här landet tjänar man inga pengar på lönen (under 70 kr i timmen...!) utan på dricks, som man förväntas att ge som gäst - så mycket folk innebär mycket dricks.
Jag kommer antagligen börja där i slutet av november eller början av december, så fram tills dess får det nog bli lite mer försäsongsträning och utflykter!
Jag kommer antagligen börja där i slutet av november eller början av december, så fram tills dess får det nog bli lite mer försäsongsträning och utflykter!
Min nuvarande adress;
c/o Gross
13 Mt Trinity Ave.
v0b 1m3 Fernie
Höstfärger och snö. Det bästa av två världar...
På förmiddagshike med Donna, Sheryl och Dave.
På toppen av hiken såg vi två älgar 20 meter bort. Första älgen jag sett i Kanada...!
Här bor jag! Och vovven heter Luna.
Jag och teknikprylar... Batteriet har expanderat på nåt sätt. (Går i samma led som min sprängda kameraladdare och överhettade datorladdare förra året...) Denna kära telefonen har tjänat mig väl i fyra år dock!
Jag har förresten glömt att berätta mitt fantastiska tillskottt i bilen - en radio!! Jonathan hittade en som låg och skräpade på gården som han installerade. Lyxigt!!
Framme i mitt nya hem - Fernie
Så jag spenderade nästan en vecka till på farmen.
Jonathan hade för längesen lärt sig om min otur / klantighet (kalla det vad ni vill) genom att jag pajat handtaget på hans espresso maskin och även hans glassmaskin. Vad ska man säg...? Så här funkar mitt liv, saker går sönder med jämna mellanrum. Och när vi sen kommer hem från byn en dag och inser att jag låst fel lås i fel dörr och låst oss ute kunde jag inte annat än skratta åt mig själv medan Jonathan skruvar bort skruvarna för att ta bort stormfönstret och för att sen kunna klättra in.
Jag frågade snällt om han ville att jag skulle skruva tillbaka stormfönstret men fick ganska snabbt ett "öhm, nej tack. De är ganska ömtåliga...".
Jonathan hade för längesen lärt sig om min otur / klantighet (kalla det vad ni vill) genom att jag pajat handtaget på hans espresso maskin och även hans glassmaskin. Vad ska man säg...? Så här funkar mitt liv, saker går sönder med jämna mellanrum. Och när vi sen kommer hem från byn en dag och inser att jag låst fel lås i fel dörr och låst oss ute kunde jag inte annat än skratta åt mig själv medan Jonathan skruvar bort skruvarna för att ta bort stormfönstret och för att sen kunna klättra in.
Jag frågade snällt om han ville att jag skulle skruva tillbaka stormfönstret men fick ganska snabbt ett "öhm, nej tack. De är ganska ömtåliga...".
Vi kom tillbaka från byn och insåg att jag låste fel lås i fel dörr och lyckades låsa oss ute. En tyst suck sen var det bara att skruva loss stormfönsterna (ett tiotal skruvar) och klättra in... Ooops...
I övrigt rullade det på och vi fick konserverat lite mer tomater och rödbetor. Jag har till slut lärt mig att hugga ved - detta efter ett försök utan lektion som gick mindre bra... Efter en lektion och lite övning är jag dock inte så tokig med en yxa i handen.
I övrigt rullade det på och vi fick konserverat lite mer tomater och rödbetor. Jag har till slut lärt mig att hugga ved - detta efter ett försök utan lektion som gick mindre bra... Efter en lektion och lite övning är jag dock inte så tokig med en yxa i handen.
Jag skaffade mig nya husdjur - kompostmaskar som jag tänkte ta hand om i vinter.
Min sista dag gick vi på en hike upp på berget bakom farmen. Sen blev det stressigt ner då det skulle vara knytkalas som avslutning för folket som varit involverat i marknaden i byn. En trevlig kväll med massa god mat, trevligt folk och en stor eld.
Sen var det dags för mig att lämna tryggheten jag byggt upp på ett ställe där jag nu kan rutiner och omgivningar. En liten tår kom när jag sa hejdå till kossorna.
Sen var det dags för mig att lämna tryggheten jag byggt upp på ett ställe där jag nu kan rutiner och omgivningar. En liten tår kom när jag sa hejdå till kossorna.
Jag fick med mig en blomma, mjöl, bröd och en surdeg som jag ska försöka hålla liv i!
Två korumpor på väg till havrefältet.
Galen kossa käkar havre! Sötaste Hazel.
Rödbetsinläggning.
På soptippen.
Jonathan har byggt sig en bastu som vi testade en kväll.
Jag har till slut lärt mig att hugga ved! Svårt att sluta sen bara...
...och medan jag hugger ved slappar Mia i solen.
Ute på hike.
På toppen av vår hike var där ett gammal utkikstorn där någon satt och tittade efter skogsbränder förr.
Och tydligen var det mer instruktioner än att titta ut genom fönstret och ring om du ser en skogsbrand...
Jag har skaffat mig husdjur - kompostmaskar!
Och sista kvällen var det fest för lite folk i byn och en eld.
Turen från New Hazelton till Fernie är ca 1300 km, så den körningen delade jag upp på två dagar. På vägen hamnade jag mitt i en snöstorm med 10-15 cm snö på marken fortfarande fallande. Jag var glad att jag har vinterdäck på bilen.
Turen från New Hazelton till Fernie är ca 1300 km, så den körningen delade jag upp på två dagar. På vägen hamnade jag mitt i en snöstorm med 10-15 cm snö på marken fortfarande fallande. Jag var glad att jag har vinterdäck på bilen.
Bilen tog mig hela vägen (vilket jag har lärt mig att uppskatta!) och jag har nu landat i Fernie. Dave och Donna (som är min förra wwoof värds vänner) låter mig sitta hus- och hundvakt ett par dagar medan de är iväg i Calgary.
Otålig som jag lätt blir när saker och ting inte händer nu, nu, nu så blev jag också otålig över att jobb inte löste sig första dagen jag var ute och sökte.
Otålig som jag lätt blir när saker och ting inte händer nu, nu, nu så blev jag också otålig över att jobb inte löste sig första dagen jag var ute och sökte.
Jag hade skickat min ansökan till ett glass café där de tillverkar sin egen glass. Jag fick ett svar att hon hade tyvärr ingen tjänst att erbjuda mig i vinter men att hon gärna ville att jag skulle komma in och säga hej när jag kom till Fernie. Så det gjorde jag. En urgullig tjej som lät mig testa alla smakerna innan hon gav mig en glass i deras hemmagjorda rån och dessutom sa hon att jag har ett jobb där i sommar om jag vill det. Glassen var för övrigt fantastisk!!
En annan (svensk) tjej hade bett mig komma in på hennes restaurang när jag kom till Fernie också. Så dit gick jag idag och hon erbjöd mig jobb för vintern! Tackade inte ja direkt, utan ska på intervju uppe på berget för att se vad de har att erbjuda och har lite andra ansökningar att följa upp...
Som om inte det vore bra nog för andra dagen här så har även boende löst sig. Jag ska bo hos Dave och Donnas vänner där jag har ett rum med eget badrum men delar kök med dem - ett äldre, skidtokigt par med utflugna barn i ett stort hus. Velade mycket fram och tillbaka om jag skulle dela med andra eller ha eget, men detta kändes väldigt bra och med en bra deal så det blev så!
Mååånga mil har bilen gått nu.
Jag sover trångt och mysigt i bilen tillsammans med mina skidor!
När jag körde genom Jasper nationalpark hamnade jag mitt i en snöstorm - 10-15 cm snö på vägen och en del som faller som ni ser.
På ett glasscafé behövde de ingen hjälp i vinter, men jag gick därifrån med ett jobberbjudande till sommaren och en gratis (hemmagjord!) glass! Det här leendet kommer bara fram när jag har en glass i handen och jag är defintivt deras nya stammis. Glassen var fantastisk!
Nu bor jag hos ett äldre par i Fernie och passar deras hus och hund medan de är i Calgary. Det här är Zeus, jag tycker han ser rätt skojig ut för att vara helt ärlig.
Dave och Donna har en jacuzzi utanför huset. Helt ok med 40 graders värme och titta på stjärnorna...
Dave och Donna hade tipsat om en vandring uppför Castle mountain, så idag tog jag Zeus ut på en lång promenad. Väldigt härlig vandring med bra leder (tackar cyklisterna för det) och panoramavy över hela dalen från toppen. Fyra timmar senare och nu har jag en utslagen hund vid fötterna. Det är dags för mig att ta ett bad i jacuzzin tror jag.
Dave och Donna hade tipsat om en vandring uppför Castle mountain, så idag tog jag Zeus ut på en lång promenad. Väldigt härlig vandring med bra leder (tackar cyklisterna för det) och panoramavy över hela dalen från toppen. Fyra timmar senare och nu har jag en utslagen hund vid fötterna. Det är dags för mig att ta ett bad i jacuzzin tror jag.
Det är inte lätt att gå på vandring med Katrin alltid. Särskilt inte när hon glömmer kartan hemma och tar en "genväg" genom brant bush. Stackars 13-åriga Zeus kämpar hårt.
Gillar svansklippningen...?
Zeus hittade nåt intressant här... Såg rätt färskt ut.
Passar jag i svart permanent? Passar Zeus i blont?
Stackars hund va...?!
Fikastopp vid en utsiktsplats. Fantastiska färger.
Panoramavyn från toppen av Castle Mountain.
Jag och Zeus på toppen. Byn i dalen är Fernie.
Och här är skidanläggningen...!
Jag är ruskigt nöjd!
25 årsfirande på landet
Nu har jag varit tillbaka på farmen i två veckor. Tillbaka till rutin, tillbaka till fantastisk mat och bara allmän njutning av livet.
Woodgrain farm.
Snygging där. Glad gris glad i mat.
Låång tunga. Haha.
Och så har man blivit äldre. Men det var inte bara jag denna helgen. Ett par som ska bo här i vinter var här på besök och Matt fyllde år dagen innan mig och Jenny dagen efter. Och dessutom fyllde Jonathan (bonden) år samma dag som mig. Så brakmiddag blev det. Eftersom våra födelsedagar dessutom inträffade under Thanksgiving så blev det tupp till middag (så ingen kalkon - man tager vad man haver.). Vi bakade pumpa-paj och färsk jordgubbstårta (det har jag nog aldrig ätit på min födelsedag inte) och efter middagen satte vi oss vid en stor eld, tittade på stjärnorna och drack whisky. Inte alls en tokig födelsedagsmiddag.
Jag och Matt bakar pumpa-paj och tårta.
Jordgubbstårta med färska jordgubbar direkt från trädgården!
Efter tuppmiddag njöt vi av en fin kväll framför elden.
På min och Jonathans födelsedag tog vi en tur iväg från farmen. Vi körde först till Kuldo-byn som är en urtida by som indianerna bodde i för en massa, massa år sen - så det finns inte ens nåt spår kvar av byn mer än hålor där de förvarade mat m.m. En trevlig vandring genom skogen för att komma dit och en lunch på en klippa med utsikt över Skeena floden.
Efter det körde vi den trevliga turen på mer än en timme ut till huvudvägen på en skumpig grusväg (tröttnade smått på hålorna…) och körde till sjön Elizabeth. Vi satte i kanoten och paddlade till andra sidan sjön, satte oss bekvämt och medan vi drev tillbaka till bryggan fikade vi och drack öl. Kombinationen med inte ett moln på himlen, färgerna, stilla vatten och berg - jag är nöjd med min 25-årsdag. På kvällen åt vi helt fantastiskt goda revben!
Lunchpaus i skogen med utsikt över floden Skeena.
Söta små svampar.
Sen körde vi till Elizabeth lake.
Jonathan sjöng för mig, jag sjöng för honom. Sen korkades stouten upp.
25 år nu då......
Hazel säger grattis.
Under dessa två veckorna har vi skördat det sista i trädgården och det vi inte sålde på sista marknaden förra helgen har vi lagt ner allt i jordkällaren. Jorden är vänd, vi har planterat vitlök, konserverat en massa tomater m.m.
Har druckit mycket rum. Ett glas var kväll i princip. Och läst mycket.
Den senaste veckan har det varit strålande solsken varje dag, efter att dimman lyft vid lunch. Så det har blivit lite avkoppling i hammocken också. Nu ser det dock ut som att regnet ska komma vilket innebär att det kommer bli mycket konservering och inläggning.
När livet är som bäst - på ett höloft med en bok i ena handen och ett glas rum i andra.
"Koooooom då kossorna!" funkar inte riktigt... Dags för mjölkning!
Jag och Hazel är bundisar. Snäll mjölkko.
Dags att göra grisarna glada med kålrot.
Maaassa lök.
Gräva potatis.
Solen kom fram så det blev paus i potatisgrävandet.
En massa potatis.
Potatisen ska ner i jordkällaren. Mia hjälper till.
Kronärtskocka!
Paprika skördning.
...och tomatskördning.
Mmm. Baguette!
Dags för sista ute-marknaden i Smithers!
Tomat på burk, tomat på burk, tomat på burk, tomat på burk........
Ibland är det bara mysigt att gå ut i hagen och ha en kossa som lägger huvudet i knät. Söta Elsie.
...fint.
Vi gick en tur ner till floden och lapade lite sol en dag.
...och tog en kanottur en dag.
Hyffsad utsikt under kanotpaddlingen.
Det är dags att plantera vitlök!
Och där hoppas vi att det blir vitlök till nästa år då!
Slut på växande i trädgården så dags att vända jorden.
Inte mycket som står kvar i trädgårdslandet nu....
Jonathan har cyklat genom Kanada två gånger - det kan man inte tro när man ser hans cykel....
Jag har lagat mat för en gångs skull... Kåldolmar!
Får får får?
Dimmig morgon...
Och dimman lyfter.
På måndag är min plan att köra ner till Fernie. Mina skidor (som jag skickade med posten från Montreal till Vancouver för några månader sen) har en granne här hämtat så jag slipper en omväg på 1000 km. Istället har jag en ca. 1400 km framför mig, vilket jag planerar ska ta två dagar. I Fernie har jag sen ett pensionerat par som ska ta hand om mig (mina förra Wwoof-familjs vänner) - de har förbjudit mig att sova i bilen utan jag får sova på deras soffa. Sen är det dags att ta tag i jobb- och lägenhetssökande!
Avslutar med en fin höstbild!
