På två dagar tröttnade jag på Whitehorse. Gick en liten promenad i skogen, satt på café och drack kaffe, shoppade lite och fick simmat!
Köpte mig en ny kamera i Whitehorse, så lekte och testade den lite. Helnöjd. Äntligen en vatten-, stöt- och frystålig! Exakt vad Katrin Ericsson behöver.
Sen körde jag söderut. Jag körde i princip direkt till ett ställe som heter Dease lake, några timmar söder om Whitehorse. Här hade jag och Veronika funderingar på att svänga av mot Telegraph Creek för att göra en vandring, men det blev aldrig så. Så nu tänkte jag att jag skulle göra det själv istället. Det visade sig vara mer än två timmar på grusväg med hålor och stenar, kringel krokig och stup ett 50-tal meter ner på ena sidan och även på båda sidorna en gång. En helt fantastisk väg att köra med otroliga vyer, men efter två timmar var man rätt trött på det.
Väl där insåg jag att stället var stendött. Och för att gå den vandringen jag funderade på var man tvungen att på nåt sätt ta sig över den stora floden - som sagt stendött så inte en chans att nån båt åkte över. Så jag gick en annan. I skogen. Tänkte att det borde ju vara lite fina utsikter åtminstone. Så 2,5 timmar höll jag ut - uppför, i skogen, bland björnspåren. När jag då fortfarande inte hade sett det minsta utsikt lessnade jag och gick tillbaka, något besviken.
Tog en tur till Telegraph creek. Snirklig grusväg i mer än två timmar...!
Och brant.
Så här såg vägen ut på många ställen - brant stup rätt ner, och inga räcken. På ett ställe var det till och med så på båda sidor om vägen...!
Göra eld och laga mat.
God middag med fin utsikt.
Gick på en liten vandring men det blev inte bättre än så här. Bara skog och ingen utsikt... Vände besviken tillbaka efter 2,5 timmar.
I björnland... Tjoa och tjimma, björnsprayet redo.
Var bara tvungen att unna mig en liten rum. Mmmm...!
Vaknade upp till den här utsikten i Telegraph creek, innan jag körde tillbaka till Dease lake.
Tillbaka i Dease lake, två dagar senare, åker jag till en restaurang för att ta en förmiddagsfika. Jag och Veronika stannade här på vägen upp och damen som äger stället började erbjuda oss jobb direkt. Och så blev det nu. Där satt jag i lugnan ro och drack mitt kaffe och läste, en kvart senare stod jag i köket och hackade grönsaker.
Jag har varit här i fem dagar nu, känns som en evighet. Varje morgon har jag börjat 6.30 och serverat frukost. Sen har jag fått några timmars rast och sen på’t igen nån gång på eftermiddagen, men då med att göra prepp i köket och att diska.
På min rast har jag försökt gå på lite hikes, men det har varit rätt svårt då det inte verkar finnas någon i hela byn som känner till nån vandring. Så jag gick (på en grusväg…) upp till radiotornet och en annan dag längs ett fyrhjulingsspår längs en flod. Det är otroligt fina höstfärger i alla fall!
Gänget jag jobbat med de senaste dagarna - Andreas, Cassidy, Melina och Kyle.
Detta var "hiken" folk rekommenderade hela tiden - en grusväg upp till radiotornet.
Hittade ett litet sidospår från grusvägen och kom till en sjö. Njuter av tysnad och höst.
Jag hittade en annan liten vandring längs en flod. En jägare som var på väg ut lånade också en orange väst till mig, så att jag skulle synas. En fin dag med fina färger.
Bok, nudlar, natur - nöjd.
En kaffe och en bok i solen är inte helt tokigt. Så varmt så jag var tvungen att flytta in i skuggan till och med!
Hela teamet utanför restaurangen - Kyle (sonen), Zora (damen som äger stället), Cassidy, Melina, jag och Andreas.
Nu har jag hjälpt till här färdigt i vilket fall - sammanlagt har det blivit drygt 40 timmar. Lite skönt att få lite extra pengar på fickan. Och nu ska jag ta mig söderut till farmen där jag var sist. Där blir det nog till att fira födelsedagen, och i mitten av oktober sen kommer jag sen köra till Fernie.
Jag har precis släppt av Veronika på flygplatsen efter en två veckor lång roadtrip, som inte riktigt blev som planerat - även om inget var planerat från början...
Eftersom vi båda fascineras av berg körde vi norrut så fort som möjligt, för att komma till Kluane nationalpark där bergskedjan med Kanadas högsta berg på nästan 6000 meter finns - det kan ju inte vara annat än magnifikt. Efter några dagars körande upp till Whitehorse med knappt någon civilisation på vägen, stannade vi för att bunkra upp med lite mat och annat som vi behövde. Glada i hågen hoppar vi in i bilen för att köra mot bergen - men bilen startar inte. Efter mycket om och men, dividerande fram och tillbaka puttar vi bilen till verkstaden och liftar till ett finskt par vi bara hört talas om av en amerikan på vägen...
Vi kom upp till nationalparken till slut, men då var det snö och kallt - på tok för kallt för att sova i tält. Och för kallt för att sova i bil. Veronika skulle ha flugit söderut på söndag, men flygbiljetten bokades om och hon flög idag.
Istället för en lång text kommer här ett långt bildspel som sammanfattning av resan.
Min nya bil! Kermode heter hon - en sorts björn som bara finns i centrala British Colombia, och som är vit. Det första äventyret vi tog ut den på var någon timme eller två på grusväg och var tvungen att testa en bredsladd framför björnbajset.
Bilen är pyntad - flagga, ametist sten, kinesisk turpynt och högtalare (det vita pappret i högra hörnet - bilen har tyvärr ingen stereo så pappret fungerar som högtalare till Ipoden...).
Kasta sten...
...och det dagliga badet. Brr...!
Vi har ätit riktigt bra med ekologiska grönsaker från farmen och lax som vi fick av en kille vi liftade med. Laxen fick vi hänga upp i trädet på natten dock, eftersom vi här fick höra att det hade setts en grizzly björn bara en bit ifrån campingplatsen...
Vi såg inga grizzlys, men väl den här skönheten.
En liten sväng i Stewart/Hyder (Stewart tillhör Kanada, Hyder tillhör Alska, USA).
Funderar på varför den här affären lagt ner - Exotic Junk låter intressant!
Som sagt bra mat. En burrito resa - burrito fylld med massa färska, goda grönsaker.
På en liten vandring vid byn (=en bensinstation med restaurang och några hus) Tatogga.
Väl värt klättringen!
På vägen ner tog vi en "genväg".
Fina blommor. Blåklocka tror vi...
Som vanligt när det gäller oss två fokuseras det mycket på att hitta bra sötsaker. Här lyckades vi bra i Dease lake. Jag blev också erbjuden jobb här...
Socialt. Eftersom det inte finns någon radio får man hitta på annat - Veronika läser och jag lyssnar på podcasts.
Måååånga olika skyltar i Watson lake.
En riktigt häftig fullmåne en kväll på väg mot Whitehorse.
Sova i bilen.
Bilen vägrar starta. Lite arg ett tag...!
Men bara att hålla humöret uppe. Så vi puttar den till verkstaden - ett par kilometer. Felet var bränslepumpen och den historien gick på sådär en 4000 kr - det är underbart att äga en bil.
Istället för att bli rastlösa i Whitehorse medan vi väntade på att bilen skulle lagas (långhelg dessutom, så det skulle blivit några extra dagar) så liftade vi till Atlin med den här snubben - Ron.
Detta är amerikanen som vi träffade ett par dagar tidigare några timmar söderut och som berättade om att det fanns ett finskt par i Atlin som pratar svenska. Vi mindes deras förnamn, sökte upp dem på internet och ringde och frågade om vi fick komma och hälsa på. Och vi blev något paffa när samma amerikan plockade upp oss vid sidan av vägen, på väg till Atlin!
Så hit åkte vi - "you are here".
Det finska parets son, Carl och hans kompis Anna skulle transportera en kanot.
Jag och Veronika anmälde oss som frivilliga att hjälpa till att flytta kanoten - en timmes paddling i solnedgången bland fantastiska berg på Atlin sjön.
Veronika skrattar åt min obalans...
Så från den svensktalande delen av Finland - Åsa och Hans, som vi bodde hos i några nätter. Här har vi lagat svenska köttbullar med brunsås, och Åsa hade till och med lingon!
Här bor Åsa och Hans med en riktigt fin utsikt.
Fina höstfärger...!
Vi gick på en tur upp på Monarch montain, bakom Hans och Åsas hus, tillsammans med Åsa.
Brant stigning upp.
Höstfärger och fin vy.
Fint.
Hunden Cougar var med oss också.
Uppe på toppen av Monarch mountain.
Jaha... Vi såg då inga älgar - på vandring i Atlin.
Korsa kall flod.
Hippieheads och ett mänskligt ett...
Hippieheads.
Till slut kom vi till slut målet - stigen försvann ett par gånger och vi vilsade runt lite.
Underbara höst.
Hans är lärare så vi åkte till skolan och berättade om Sverige. Och sjöng "Små grodorna".
Vi har fått reda på att bilen är färdig så vi liftar tillbaka till Whitehorse. Inte så många bilar som passerar, men däremot en björn! Den gick över gatan borta vid telefonstolpen. Så vi satt redo med björnsprayet.
Efter några timmar tröttnade vi på att sitta och vänta på lift, så vi började gå...
Och inne i våra böcker läste, gick och liftade vi på samma gång. Vi fick lift efter inte allt för länge.
Äntligen tillbaka med bilen! Här äter vi lunch med utsikt.
Här har vi just insett att informationscentret (där alla sagt att vi kan få tag på kartor) för Kluane nationalpark är stängd. Så vi har inga kartor, vi inser att det är väldigt kallt och dessutom har bageriet i Haines Junction, som vi sett fram emot så mycket, är stängt för säsongen.
Uppe på en väldigt blåsig vandring mot Kings Throne. Vi siktade mot toppen, men var tvungna att vända eftersom vi höll på att blåsa av berget.
Kathleen lake med Kings Throne bakom. Så vi satsade på kammen bredvid den högsta toppen här, men fick vända som sagt...
Inte mycket bilar på vägen, men fantastiska färger och vyer.
Får aldrig nog av utsikten.
Dagen innan snön och kylan kom, en riktigt fin kväll.
Det blev inte många eldar, men ett par! God mat lagad på elden här.
Lagar frukost i bilen.
Regnet öser ner, så vi körde till Haines, Alaska. Så nu har jag varit i USA och fått träffa den amerikanska tullen - inget jag gör om tack. Killen där tände till ordentligt och han tog våra tomater och paprikor. När vi sa att det inte var värt det då och vi bara ville vända om och köra tillbaka skrek han att vi redan hade passerat gränsen till USA. Så det var bara att snällt ge honom vad han ville ha och eftersom jag inte hade något USA-visum fick jag köpa ett sådant.
Regn, regn, regn.
Vi gick runt på stan och underhöll oss så gott det gick. Lite kaffe, lite internet på biblioteket och lite promenerande i regnet.
Dagen efter regnet i Haines, hade det snöat på bergen. Men det sprack upp och vi gick på en vandring mot en glaciär.
Vi fick korsa en iskall flod.
En fin vandring.
Några timmar senare kom vi dit vi ville (genom att följa en handritad karta vi fått tag på på informationscentret).
Fina färger igen.
Glaciären heter Samuel glacier (som vår systerson heter), så vi gjorde vandringen för honom.
Koncentration krävs när man ska krossa floden.
Spegelblank sjö, där vi tog ett iskallt "bad".
Så kom det lite mer snö...
Höstlöv.
Efter en dags väntade på en regn/snöstorm sprack det upp till det här - Kluane lake.
Under regn- och snöstormen insåg vi att det var lite för kallt här uppe för vad vi har utrustning till så Veronika bokade om sitt flyg söderut några dagar tidigare.
Det är bra att ha en arborist till syster när man ska fixa ved till brasan.
Vi gick på en vandring i skogen och träffade på det här lilla trampavtrycket en bit ifrån bilen... Stor björn...!
Berg, höst = en glad Katrin!
Balansgång över floden...
Glada systrar i Kluane nationalpark.
Veronika är också glad.
Veggiegryta och majs på elden. Mums.
Och så marshmallows till efterrätt.
...och banan med choklad såklart!
Vår sista dag sprack det upp ännu mer till en dag med klarblå himmel. Så vi gick på en vandring upp mot en bergstopp (utan karta...) och här försöker vi hitta vart vi ska gå - stigarna är lite igensnöade.
Siktar mot toppen av Sheep mountain.
Trötta men nöjda!
Första snön, ca 20 cm - 11 september!
Och vi kom till toppen!! 1922 meter över havet, med utsikt över 5000-meterstoppar!
Skoj att ta sig ner!
Pulka funkade inte...
Där uppe var vi.
Sista höstbilden för nu...
Så Veronika har nu åkt mot Vancouver Island för att hälsa på en kompis där. Jag ska köra söderut någon dag snart. Planen där är lite luddig än så länge. Jag kommer antagligen åka tillbaka till senaste farmen och stanna där några veckor till, men på vägen får jag se vad som händer. Förhoppningsvis startar bilen den här gången... (Peppar, peppar, ta i trä.)
Det har varit fantastiskt roligt att ha syster på besök!
Har varit dålig med uppdatering det senaste. Bättre sent än aldrig!
Njuter av solnedgången sista dagen i Vancouver.
Eftersom jag ville se lite av norra Kanada nu så bestämde jag mig för att åka till en farm som ligger i New Hazelton - ungefär 15 timmar norr om Vancouver med bil. Där har jag hittat ett riktigt paradis för min del - mitt bland höga berg ligger Woodgrain farm där Jonathan i princip lever självförsörjande på sin trädgård, två kossor med två kalvar, två grisar, fyra höns och två tuppar, tolv får, en bagge, en hund och en katt.
Jag liftade norrut, i princip hela vägen med två lastbilschaufförer. Och trots en försening på fem timmar i en trafikolycka tog hela sträckan mig drygt ett dygn. Vilket innebar i princip sträckkörning med några få timmars sömn bak i lastbilen då och då.
När jag hade återhämtat mig och hittat fram till farmen så var det bara att falla in i rutinerna. Så kl 6.30 var det kaffe (med en massa färsk grädde), 7.00 mjölkade vi kossorna (för hand - jag var visst en naturbegåvning), filtrera mjölken och sen frukost. Så efter frukosten var det dags att ta tag i dagens sysslor vilket oftast innebar att skörda grönsaker till att sälja på Farmers market, men också att mocka ur stallet eller hönshuset, flytta staket m.m.
Baggen - Ramadam - en fin morgon.
Ram har varit och rotat bland tistlar.
Fin morgon.
Hazel frossar i gott gräs.
Nöff, nöff.
Fåren går in i stallet på kvällen.
Hunden, Mia, leker med Winston.
Kossor på bete.
Läskig spindel...!
Skörda morötter.
Plockar rödbetor.
Maler vetet till mjöl i den hemmabyggda kvarnen.
Mjölkar kossan Elsie.
Allt uppradat för Farmers market.
Städar ut hönshuset.
Första veckan var otroligt varm så varje dag gick vi till en naturlig sjö och badade och tog en siesta några timmar.
Maten har som vanligt varit fantastisk - färsk mjölk från kossorna, hemmagjord ost, riktigt bröd gjort på stenmalt mjöl från gården (Jonathan är bagare, så det var för en gångs skull inte vitt bröd), egen sylt, egen yoghurt, sallad från trädgården, hemmabrygd öl etc.
Varje helg är det två Farmers market som Jonathan säljer sina grönsaker på. Så när det är över på söndagen är det helg. Därför är måndagen den lediga dagen och då åkte vi upp och gjorde en riktigt fin vandring.
Vitlök hänger på torkning.
Smarrig ost.
Njuter av solen och tystnaden med en bok.
Njuter av solnedgången på höloftet.
Vandring.
Vandring.
Häftig natur!
Jag och Jonathan på en bergskam med fantastisk utsikt.
Brant nerför.
Och dagen efter kom sen min syster, Veronika! Det första hon sa till mig när hon hoppade av bussen; “Hur sjutton har du hittat det här stället mitt ute i ingenstans?!“
Vi hade bestämt, efter att jag lockat upp henne norrut, att vi skulle utgå från farmen och då jag skulle ha ordnat en bil tills hon kom. Det slutade med att hon stannade mer än en vecka innan vi löst det. Hon gjorde lite trädjobb på gården (världsmästare som hon nu är så hade jag pratat om henne ganska väl) och hjälpte till lite till Farmers market.
Vi hann titta på några på tok för skrangliga bilar och hon fick till och med testa på att lifta några timmar för att titta på en - och det slutade med att jag köpte den. En vit Subaru Legacy -95. Jag är helnöjd! Med lite skruvar och tyg ordnade vi gardiner i den och på onsdagen var vi äntligen på väg norrut!
Syrran är här!
Jonathan och Mia studerar Veronika i trädet.
Morotsfight!
Förberedelser inför Farmers market.
Efter hårt arbete får man njuta i hammocken.
Jag och Veronika spenderade en eftermiddag till att baka.
Som sagt - maten är fantastisk. Färsk sallad från trädgården.
Sista kvällen blev det sushi till middag! Och Veronika fick till en egen, rosa, inlagd ingefära. Mums.
Nu har vi kommit upp till Whitehorse, Yukon, vilket är långt norrut. En uppdatering om roadtripen (och om bilen håller…) kommer i mitten av september.
Kram på er!
Och stort grattis kusin Jeanette och Björn som gifter sig ikväll!
