Underbar skidåkning, lavinkurs och julgransjakt!
Tiden flyger förbi här och jag njuter av varenda sekund.
Det har blivit mycket skidåkning den senaste tiden, och jag imponeras varenda gång jag är uppe på berget på hur mycket orörd snö man kan åka. Jag har åkt mycket med ett stort gäng på ca 8 personer - vilket jag vanligtvis skulle tycka är lite för många men vi är alla på samma nivå och har himla roligt ihop så det är bara kul!
Jag förstår verkligen hetsen över skidåkningen, för den är fantastisk, och kan inte bärga mig inför mera snö! Berget och möjligheterna är otroliga.
En av de första dagarna uppe på berget. Fantastiskt.
Detta var ett par av de bästa svängarna jag haft i mitt liv i nysnö! Paul är fast i den djupa snön...
Ett fint åk i skogen!
Den här dagen var vi 8 personer som var ute och åkte ihop. Kul!!
Paul genom en dimmg lins efter snöbollskrig...!
Paul, Glen och Tom uppe på berget.
Snötäckta efter några minuter i liften.
En fin morgon.
Jag gick på en konsert och kollade in det lokala bandet - Shred Kelly. Helt otrolig energi på scen och grymt bra!
Jennifer tog mig ut på brant åkning. Jag var lite tveksam här men det var ruskigt bra!
Jennifer har tävlat i skidåkning och är riktigt duktig.
...och jag är helnöjd att vara ute och åka!!
En värmande brasa i backen.
Quinn har kommit hit och hälsar på mig i två veckor. Han är Dylans lillebror (Dylan som jag bodde hos i Montreal) och är 17 år. Jag förstår snacket om att föda en tonåring nu… Jag passar ett pars lägenhet i ett par veckor, så det passar utmärkt även om det är lite meckigt att flytta fram och tillbaka.
Jag körde till Calgary i onsdags och skulle hämta Quinn på flygplatsen (efter ett misslyckat försök att ordna en buss, men de går inte så tidigt på säsongen), jag tog med mig Paul eftersom jag inte ville köra ensam. Det visade sig vara ruskigt halt så i 100 km/h tappade jag kontrollen över bilen och efter att ha åkt fram och tillbaka ett par gånger med bakändan snurrade vi ett varv och gled in med bakändan i räcket. Ståendes på andra sidan vägen ser jag en lastbil komma mot mig och kan inte få igång bilen. Jag vet att lastbilen ser mig, men att han ska väja skulle vara väl så farligt. Till slut får jag igång bilen och kommer över till min sida vägen och stannar och inspekterar skadan. En extrem tur gjorde att allt där var var en liten buckla under baklyktan. Paul tog över resten av körningen även om han erkände när vi var hemma igen att han var väldigt skärrad han med. När det började snöa och var mörkt på vägen hem satt jag ihopkrupen och blundade.
Jag är otroligt glad och inser vilken himla tur vi hade. Fem minuter innan detta hände ringde en kompis till oss och sa att hon hade krockat i Fernie. Jag tror dock att jag behövde en väckarklocka som denna för att inse och få respekt över väglag.
En himla tur att detta var den enda skadan efter att ha tappat kontrollen på motorvägen.
Men vi fick plockat upp Quinn på flygplatsen i alla fall.
Och så tog jag med Quinn upp i backen - han var väldigt imponerad av skidsystemet.
Idag började jag jobba på riktigt uppe på restaurangen på berget. Det var en väldigt lugn dag så jag fick inte riktigt känna på nån stress, men det är mycket att lära.
Jag var på en lavinkurs förra veckan. Det var tre kvällar med teori och en dag uppe på berget då vi grävde i snön och gjorde snötest och det iscensattes ett olycksscenario. Väldigt givande och lärorikt!
Inför julfesterna pyntar jag och Krystal en gran.
På lavinkurs - Ryan gör ett test hur stabil snön är.
Alla gräver en varsin vägg för att göra tester på hur stabila olika snölager är.
Kyle letar snölager.
I fredags var det dags för att hugga ner en julgran! Dwight och Jennifer (som jag bor hos) bjöd med mig och Quinn att följa med när de skulle ta med sin son och hennes flickvän att leta julgran. En olycka på vägen till Fernie gjorde att de aldrig kunde komma, men Paul följde med och även en kompis till oss och till Jennifer och Dwights son - Glen. En himla rolig eftermiddag som avslutades med en stor middag.
Jennifer mäter om julgranen är lagom hög...
Jenniifer, Luna, Glen, Paul och Quinn på julgransjakt!
Paul hittade en gran och sågade ner den med Veronikas världsmästarsåg!
Jag och Quinn hittade en liten en till vår lägenhet (eftersom vi redan har en färdigpyntad plastgran...)
Paul, jag och Dwight med dagens kap! Nöjda.
Invigning av Fernies skidbackar!
Jag har börjat jobba, skidbacken har öppnat och jag börjar få julstämning.
Jobbet hittills har varit rätt enkelt. Det har varit två julbord för en kolgruva som vi först dukat upp för och serveringen var bara att fylla upp buffé (dricka togs hand av några andra) och sen samla in tallrikar och glas. Sen åkte den mesta av personalen upp till skidbacken (julbordet var nere i byn) där vi diskade och putsade allting.
Jag trivs med mina arbetskompisar, och jag tror att det kommer bli riktigt bra att jobba där i vinter. Restaurangen som jag kommer jobba på i skidbacken heter Corner Pocket och den öppnar den 15 december, så fram till dess kommer jag att jobba på några fler julbord. De två närmaste dagarna ska vi julpynta.
Förra veckan var det en fest i skogen som kallas "Mogul smoker". Det hade satts upp en scen där DJs spelade hela natten fram till 8 på morgonen, och en stor brasa där det brändes skidor som offer till snöguden. Kan väl inte påstå att det hjälpte så mycket, eftersom det har regnat rätt konstant och rejält sen dess... Men det var en kul kväll! Jag stannade dock inte längre än till 4.
Jag och Jennifer åkte på en liten tur eftersom Luna (hunden) skulle klippas. Här har vi världens största kollastare i Sparwood.
På "Mogul smoker" - mitt ute i skogen, hög musik, massa folk. Regn dessvärre men bra drag ändå.
Jordy och Breanne på Mogul smoker.
Som ni säkert vet så är det ingen NHL i år. Det hade varit kul att kolla nån match när man är i Kanada, men jag nöjer mig rätt gott med Fernies yngre liga med The Ghostriders. Jag var där och kollade en match i helgen med två nyfunna vänner - Paul och Kristal från Australien.
Det har regnat en del det senaste som sagt. Öppningsdagen på berget i lördags spöregnade det, så jag var inte ens uppe. Satt inne och kollade på tre skidfilmer den dagen istället med en kompis. Och griljerade en skinka!
Söndagen var åkte jag upp med ett gäng och vi hade riktigt kul! Vi var på samma nivå skidåkningsmässigt och regnet hade som tur var blivit snö på toppen så det blev till och med lite off pist åkning. På måndagen var det ännu bättre, då de öppnade lite mer terräng och det blev ett par riktigt bra åk i skogen!
Självklart börjar jag känna av lite vanliga ben- och knäbesvär så när vi åkte upp idag blev det bara två åk för mig, sen kände jag att jag behövde lite vila.
För att komma i julstämning här kollar jag på julkalendern varje morgon när jag äter min julskinksmacka (saknar bara ordentlig sötstark senap...) och nu har jag äntligen bakat lussebullar också! Saffran här kostar ca 100 kr för 0,5 g, så istället bad jag familjen skicka mig lite hemifrån. Den kom igår (jag tackar er ödmjukast! Särkilt Samuel för min fina biiiis.), så idag körde jag igång bakandet. Eftersom jag inte kunde hitta nån kvarg här, fick det bli sour cream - men det funkade bra det med! Det tog också en stund innan jag lyckades klura ut konverteringen från färsk jäst till torrjäst.
Paul kom och hjälpte mig att baka och han var rent i extas för att han tyckte det var så kul. Så nu är även min frys full med lussebullar!!
Så nu väntar mer jobb. Nästa vecka ska jag gå en lavinkurs. Jag ska antagligen följa med familjen Gross (som jag bor hos) att hugga ner en julgran. Och dessutom ska jag flytta in i lägenheten jag ska passa i några veckor.
Fernie Ghostriders vs Castlegar. (3-3)
Kristal, jag och Paul på ishockey.
Äntligen i skidbacken i Fernie! Här har de precis öppnat en ny del (efter att ha lavinsäkrat det) - ojojoj så mjukt det var!! Ett par glädjetjut på vägen ner.
Paul hoppar första dagen uppe i backen.
Paul, Glen och jag njuter!
Griljerad skinka. Mumma.
Paul koncentrerar sig för att göra lussebullarna rätt.
Paul sätter russinen i lussebullarna. Se även Luna i bakgrunden.
63 bullar blev det sammanlagt...!
Säsongens första åk!
Jag har haft en underbar vecka med äventyr igen.
Först körde jag till Nelson där Randy, Nella och Maggie tog emot mig. Vi hade ett par avslappnande dagar med simning, bågskytte (Maggie fick en båge på sin 8-årsdag), trädgårds- och byggnadsarbete, en trevlig middag och som den perfekta avslutningen - mitt första skidåk för säsongen!
Det första jag gjorde när jag kom till Nelson var att gå till Rob (som är Randys vän - skidinstruktör och ägare av en av de bästa sportbutiker jag någonsin varit i) för att fråga hur jag skulle göra med mina skidor som inte passade mina pjäxor. 10 minuter senare hade jag betalat lika mycket som jag betalat för hela tur-kitet för ett par nya bindningar. Rob är en bra försäljare (och jag är en lättövertalad kund…), men jag är helnöjd med mitt köp!
Min sista dag i Nelson gick jag, Randy, Rob och Robs fru - Michelle på tur. Vi gick i skidanläggningen (som heter Whitewater), det regnade i stan men på berget var det snö även om det var tungt. Det blev bara ett åk (så bra var det inte, men kul!!) sen hoppade jag i bilen och körde 6 timmar till Banff. Där mötte jag upp Fern och AJ, som jag jobbade tillsammans med på farmen i Quebec. Vi gick ut på en fin trerätters middag första kvällen och drack 650 kr-vin (!!) tillsammans med deras vän Carla. En lång och händelserik dag!
Sprider träflis över hallonplantorna i Nelson.
Tillbaka i Nelson gör jag lite lätt wwoofing jobb.
Jag och Randy byggde en vägg.
Kul med byggnadsprojekt!
Slappar med katten Pumpkin.
Ut på tur! Jag är nöjd...!
På tur - tuff stigning...
Randy, Michelle och Rob - dags att åka premiäråket för säsongen!
Och dags att testa nya skidorna!
Stackars Dusty var fullständigt slut efter att ha sprungit ner i pudret.
Jag stannade fyra nätter i Banff. På onsdagen åkte jag, AJ, Fern och Carla upp till Sunshine village och åkte skidor! AJ och Fern är nybörjare på bräda så det blev inte så jättehård åkning, och skidanläggningen var inte speciellt brant heller. Men det blev lite rolig skogsåkning i alla fall - det hade snöat så pass mycket så man kunde åka i skogen!
Dagen efter jobbade AJ och Fern så jag och Carla åkte upp till Lake Louise, som är en större anläggning lite längre bort från Banff. Brantare, ännu mer snö och mer intensiv åkning! Jag hittade en skog som var helt fantastisk med orörd, halvmeter djup snö och perfekt lutning. I slutet av dagen åkte jag in i ett par träd och begravde en skida ett par gånger för jag var så slut i benen så de lyssnade inte riktigt på vad jag sa. Till råga på allt så var det en otroligt fin och solig dag.
Min sista dag jobbade Fern så jag och AJ gick på en fyratimmars vandring till en canyon (kan inte komma på översättning där…), sen var jag utslagen med trötta ben.
Jag, AJ och Fern i första liften upp!
Sunshine village.
Jag har aldrig sett så många brädåkare i en skidanläggning som jag såg här!!
Jag, AJ och Carla.
När vi kom tillbaka till bilen var den täckt med ny snö!
De har tillgång till ett hotells bubbelpool genom sin lägenhet. Inte tokigt alls...!
Och det fortsatte att snöa...
Carla och jag i Lake Louise - en underbar dag!
Vackra land.
Ruskigt rolig åkning i puder!
Nöjd med mina svängar här....!
Heelt slut i benen, men bra lycklig.
Man får unna sig lite gott - rumdrink med kanel. Mums.
Solen börjar gå ner.
På min och AJs vandring gick vi förbi en varm källa.
Johnston Canyon.
Fräcka istappar.
På vägen tillbaka hem till Fernie körde jag inom Calgary för att göra lite ärenden. Det blev ett stopp på IKEA (efter att ha virrat runt i en timme…) där jag, såklart, åt köttbullar och bunkrade upp med allt möjligt gott. Sen brottades jag med en massa julklappshandlande människor på ett shoppingcenter letandes efter ett par skor till jobbet… Misslyckades med det uppdraget.
Det slutade med att jag fick köra hem i mörkret, för jag virrade runt så länge i Calgary. Fast med fullmåne var bergen rätt häftiga. Däremot missade jag hela lanternafestivalen. Så min svan var lite jobb i onödan. Jag var i alla fall tillbaka till fyrverkerierna, men de satte igång en kvart tidigare än vad som var sagt så jag var inomhus och missade även det.
Men jag hade en rolig kväll ute med en massa, massa dans med mina vänner. Skönt att vara hemma igen. Det blev att jag körde 1500 km sammanlagt...!
Ikväll ska jag börja jobba. Det ska vara julbord imorgon (för 200 pers från en kolgruva) så vi ska sätta i ordning borden idag.
Mums filibabba!
Bunkra upp med massa gott...! Tack IKEA.
Mycket kaffe blir det.... Ett par timmar i bilen.
Sista veckorna innan snön kommer (förhoppningsvis...)
Jag har varit ute efter ett par turskidor ett tag nu (vilket innebär skidor med bindning som man kan ta loss hälen på som ett par längdskidor. Och till det stighudar - så man kan gå uppåt på berget...) och hittade ett par second hand. Väldigt nöjd med mitt köp tills jag kom hem och insåg att mina pjäxor är för små för bindningen... Så fyndar Katrin!
En otroligt fin dag tog jag mig upp på Mount Fernie där jag njöt av min lunch i solen.
Ett par andra dagar har jag försökt hitta på annat då vädret inte varit så bra. Så en dag körde jag och Jordy till Cranbrook, som är grannstaden en timme bort. Där åt vi glass och sushi.
Jag var uppe i skidbacken på vandring med två grabbar jag träffat på badmintonen. Kul att kolla in liftsystemet på lite närmre håll.
På tisdagar är det gratis skridskoåkning i ishallen. Så jag, Jordy och Tal var där och åkte lite skridskor.
Jag tog mig en tur till upp på Mount Fernie. En fin dag så jag njöt gott av mina nudlar i solen!
Utsikt från Mount Fernie.
Och utsikt åt andra hållet.
En dag var det mindre bra väder i Fernie så jag och Jordy körde till grannstaden, Cranbrook och åt sushi!
Jag var på en hike uppe i skidbacken...! Snart så!!
Gratis skridskoåkning i ishallen. Tal (Israel) och Jordy (Australien) är lite vingliga på skridskor. (Jag var inte mycket bättre själv dock...)
Jag fyndade ett par turskidor. Glad i hågen tills jag kom hem och insåg att bindningen är för stor för mina pjäxor... Ska lösa detta på nåt sätt.
Luna har hittat en stoor pinne.
Inlagd ingefära...! Mumma!
I onsdags var det dags för ännu en roadtrip. Då jag antagligen dragit på mig en förkylning var jag inte så sugen på en vandring idag så det blev varma källor istället. (Dessutom fick jag lite ont i benet när jag ramlade balanserades på en stock och ramlade med låret på stocken... Bra där.)
Jag, Tal och Jordy gjorde det till en heldag då vi även körde inom Fort Steele - en gammal guldrushby från slutet av 1800-talet där vi strövade omkring och tittade på gamla hus och fina djur.
Den varmaste poolen vid varma källan var nog uppåt 40 grader, vi doppade oss i floden några gånger med - ca 0-gradigt. Brr...!
De har en lanternafestival om två veckor här. Så vem som vill får komma och göra sin egen lanterna att gå i paraden (som jag antar att det kommer vara...). Så jag och Jordy gjorde en varsin lanterna i papier maché. Min är en svan och hans en sköldpadda. Kul pyssel!
Det är dags för mig att lämna Fernie för en vecka, så jag förhoppningsvis kommer tillbaka till ett snötäckt berg. Jag ska åka till Nelson - till farmen jag wwoofade på ett tag. Där blir det slaktning av får vilket jag ser fram emot! Jag beordrades att ta med sim- och vandringskläder och skidor så vi får se vad som hittas på...!
Sen ska jag köra vidare till Banff - där jag har två kompisar från England som jag ska hälsa på. (Ett par som jag firade midsommar med på en farm i Quebec i somras.) Där har skidbacken redan öppnat så jag ser fram emot att köra lite svängar i backen!
När jag kommer tillbaka till Fernie blir det till att börja jobba. Den 25 november börjar allvaret. Och den 1 december börjar leken då backen öppnar!
Tal, Jordy och jag gjorde en roadtrip till en varm källa - Lussier springs!
På vägen körde vi inom Fort Steele - en gammal bevarad guldrush by från slutet av 1800-talet. Jordy hittade en katt att kela med. En av många...
Ett gammalt postkontor bland bergen. Fort Steele.
Om två veckor är det en lanternafestival - så de som vill får komma och göra sin egen lanterna. Jag och Jordy är mitt uppe i pysslet!
Halloween och väntan på att snön ska komma tillbaka
Vyn från gatan jag bor på...!
Snön är borta och bortglömd. Den senaste veckan har det bara regnat här. Jag har underhållit mig med simning, cykelträning i vardagsrummet, lite vandring, badminton (kul!!) och bakning.
Jag har gjort surdegsbröd (från surdegen jag fick med mig från senaste farmen), surkål, morotsmuffins och banan- och chokladmuffins.
Något som har förändrats från tidigare säsonger och resande är mina matvanor. För en gångs skull äter jag ordentligt och bra mat...! Äldre och klokare minsann.
De är inte lika galna i Halloweenfirandet i Kanada som de är i USA men det var mycket pynt utanför husen och många barn som kom för bus eller godis. Jag, Jennifer och Dwight skar en varsin pumpa och sen klädde jag ut mig till lieman och gick ut på fest. Alla går verkligen in för utklädnader här. Jag var ute helgen innan också, men inte utklädd och jag var i princip ensam om att inte vara det.
Jag, Jennifer och Dwight med våra konstverk.
Jag och Jennifer utklädda för Halloween.
Ute på promenad på ett av de många mountainbikespåren när det fortfarande var en del snö kvar.
Mitt första surdegsbröd. Lite missformade och
degiga i mitten eftersom vi hade bråttom iväg
till en middag. Några minuter i brödrosten löser
degigheten dock...!
Banan- och chokladmuffins.
Surkål. Mumma! Färdig om två veckor...!
Jag har blivit bjuden på flera middagar med alla mina nyfunna medelålders vänner. Himla trevligt, men det är lite dags för mig att skaffa mig vänner i min egen ålder. Jag är på god väg...
Jag har träffat en Australienare - Jordy - som inte har så mycket annat för sig om dagarna så igår var vi på en premiär för en mountainbikefilm i byn och idag var vi på en lite annorlunda hike och en liten julmarknad i en by lite längre bort i dalen.
Jag har blivit lämnad ensam att sitta hund- och husvakt i en vecka då Dwight och Jennifer är iväg. Det betalar min hyra för den veckan så inte så tokigt! Och liten hund - ganska lättvaktad. Hon ligger nu jämte mig i soffan framför brasan.
Julstämning när jag och Jordy hittade en julmarknad i grannbyn!
Vi körde till en sjö och gick därifrån på en hike.
Klättring upp bland grottor på en stor klippvägg på gång - Jordy täljde sig ett "spjut" som vapen mot tänkbara pumor eller björnar.
Inga björnar eller pumor mötte vi men vi fick en fin utsikt.
Jag och Jordy på "toppen" av en intressant vandring...
Sen var det dags att gå ner (kasa ner) bland all småsten innan det blev mörkt. Skidsäsongsträning på hög nivå!
Här är min andra nya kompis... Dags att göra nåt vettigt med mitt tidsfördriv.
Så är jag hundvakt åt söta Luna.
Jobb, boende, snö - check!
Nu är det vinter här!
Jag vill minnas att min första snö förra året var runt den 21 oktober också. Men det är tidigt... Idag skedde årets första lavindödsolycka i norra British Colombia.
Jag har haft en lat första vecka i Fernie. Jag har försökt att aktivera mig och hitta på lite saker...
Grannarna till Dave och Donna som bor ovanför är ett par i 35-årsåldern har en 4-månaders bebis. De bjöd in mig på middag en kväll och tog mig ut på en kaffe på stan en dag. Himla snälla. Jag ska passa deras lägenhet och katter i december.
De har också en hund som heter Ganon. Så jag erbjöd mig att ta med mig honom när jag ändå gick ut med Zeus ett par gånger. En dag gick jag upp för Mount Fernie - en kam som är 1970 möh (jag började på 1060 m dock...) tillsammans med Zeus och Ganon. Stackars Zeus fick kämpa rejält i den branta stigningen och på vägen ner fick jag till och med lyfta ner honom för en sten som han inte vågade hoppa ner för.
Den första snön! Jag är nöjd.
Ute på promenad med Ganon och Zeus.
Lite brant klättring i snön på vägen upp på Mount Fernie.
Exakt såhär har jag föreställt mig Kanada!
Gula löv på snön ser man bara nu...
Stackars Zeus gillar inte den branta klättringen så han hittar sin egen väg för att slippa klättra på stenar.
Jag, Ganon och Zeus kom till toppen av Mount Fernie, 1970 möh!
Snöiga vovvar på toppen av Mount Fernie.
Dave och Donna kom tillbaka från sin semester, och som de aktiva pensionärer de är så hakade jag på deras förmiddagshike tillsammans med otroligt högljudda och pratglada Sheryl och hennes hund Betsy. Jag behöver någon som drar med mig dock så jag kommer nog hänga med Dave och Donna fler gånger.
Och nu har jag flyttat in i mitt nya rum!! Underbar känsla att packa upp alla grejer (vilket visade sig vara maaassor!! Jag förstår inte vart allt kom ifrån...) ur väskan och lägga mina kläder ihopvikta i en låda...! Det var 6 månader sen sist.
Jag bor hos ett par som heter Jennifer och Dwight (några andra vänner till Dave och Donna), aktiva och älskar skidåkning och supergulliga, så jag kommer nog trivas. Jag har ett eget rum i lite avskild del av huset, eget badrum där toa- och tvättfaciliteter ingår i hyran och delar kök med dem men har ett eget kylskåp.
Jag har också fått ett jobb...! Jag kommer att servera på en restaurang i backen som heter The Corner Pocket. En svensk tjej som äger det och det ska tydligen vara en väldigt populär restaurang så det kommer nog bli hårt arbete. I det här landet tjänar man inga pengar på lönen (under 70 kr i timmen...!) utan på dricks, som man förväntas att ge som gäst - så mycket folk innebär mycket dricks.
Jag kommer antagligen börja där i slutet av november eller början av december, så fram tills dess får det nog bli lite mer försäsongsträning och utflykter!
Min nuvarande adress;
c/o Gross
13 Mt Trinity Ave.
v0b 1m3 Fernie
Höstfärger och snö. Det bästa av två världar...
På förmiddagshike med Donna, Sheryl och Dave.
På toppen av hiken såg vi två älgar 20 meter bort. Första älgen jag sett i Kanada...!
Här bor jag! Och vovven heter Luna.
Jag och teknikprylar... Batteriet har expanderat på nåt sätt. (Går i samma led som min sprängda kameraladdare och överhettade datorladdare förra året...) Denna kära telefonen har tjänat mig väl i fyra år dock!
Jag har förresten glömt att berätta mitt fantastiska tillskottt i bilen - en radio!! Jonathan hittade en som låg och skräpade på gården som han installerade. Lyxigt!!
Framme i mitt nya hem - Fernie
Så jag spenderade nästan en vecka till på farmen.
Jonathan hade för längesen lärt sig om min otur / klantighet (kalla det vad ni vill) genom att jag pajat handtaget på hans espresso maskin och även hans glassmaskin. Vad ska man säg...? Så här funkar mitt liv, saker går sönder med jämna mellanrum. Och när vi sen kommer hem från byn en dag och inser att jag låst fel lås i fel dörr och låst oss ute kunde jag inte annat än skratta åt mig själv medan Jonathan skruvar bort skruvarna för att ta bort stormfönstret och för att sen kunna klättra in.
Jag frågade snällt om han ville att jag skulle skruva tillbaka stormfönstret men fick ganska snabbt ett "öhm, nej tack. De är ganska ömtåliga...".
Vi kom tillbaka från byn och insåg att jag låste fel lås i fel dörr och lyckades låsa oss ute. En tyst suck sen var det bara att skruva loss stormfönsterna (ett tiotal skruvar) och klättra in... Ooops...
I övrigt rullade det på och vi fick konserverat lite mer tomater och rödbetor. Jag har till slut lärt mig att hugga ved - detta efter ett försök utan lektion som gick mindre bra... Efter en lektion och lite övning är jag dock inte så tokig med en yxa i handen.
Jag skaffade mig nya husdjur - kompostmaskar som jag tänkte ta hand om i vinter.
Min sista dag gick vi på en hike upp på berget bakom farmen. Sen blev det stressigt ner då det skulle vara knytkalas som avslutning för folket som varit involverat i marknaden i byn. En trevlig kväll med massa god mat, trevligt folk och en stor eld.
Sen var det dags för mig att lämna tryggheten jag byggt upp på ett ställe där jag nu kan rutiner och omgivningar. En liten tår kom när jag sa hejdå till kossorna.
Jag fick med mig en blomma, mjöl, bröd och en surdeg som jag ska försöka hålla liv i!
Två korumpor på väg till havrefältet.
Galen kossa käkar havre! Sötaste Hazel.
Rödbetsinläggning.
På soptippen.
Jonathan har byggt sig en bastu som vi testade en kväll.
Jag har till slut lärt mig att hugga ved! Svårt att sluta sen bara...
...och medan jag hugger ved slappar Mia i solen.
Ute på hike.
På toppen av vår hike var där ett gammal utkikstorn där någon satt och tittade efter skogsbränder förr.
Och tydligen var det mer instruktioner än att titta ut genom fönstret och ring om du ser en skogsbrand...
Jag har skaffat mig husdjur - kompostmaskar!
Och sista kvällen var det fest för lite folk i byn och en eld.
Turen från New Hazelton till Fernie är ca 1300 km, så den körningen delade jag upp på två dagar. På vägen hamnade jag mitt i en snöstorm med 10-15 cm snö på marken fortfarande fallande. Jag var glad att jag har vinterdäck på bilen.
Bilen tog mig hela vägen (vilket jag har lärt mig att uppskatta!) och jag har nu landat i Fernie. Dave och Donna (som är min förra wwoof värds vänner) låter mig sitta hus- och hundvakt ett par dagar medan de är iväg i Calgary.
Otålig som jag lätt blir när saker och ting inte händer nu, nu, nu så blev jag också otålig över att jobb inte löste sig första dagen jag var ute och sökte.
Jag hade skickat min ansökan till ett glass café där de tillverkar sin egen glass. Jag fick ett svar att hon hade tyvärr ingen tjänst att erbjuda mig i vinter men att hon gärna ville att jag skulle komma in och säga hej när jag kom till Fernie. Så det gjorde jag. En urgullig tjej som lät mig testa alla smakerna innan hon gav mig en glass i deras hemmagjorda rån och dessutom sa hon att jag har ett jobb där i sommar om jag vill det. Glassen var för övrigt fantastisk!!
En annan (svensk) tjej hade bett mig komma in på hennes restaurang när jag kom till Fernie också. Så dit gick jag idag och hon erbjöd mig jobb för vintern! Tackade inte ja direkt, utan ska på intervju uppe på berget för att se vad de har att erbjuda och har lite andra ansökningar att följa upp...
Som om inte det vore bra nog för andra dagen här så har även boende löst sig. Jag ska bo hos Dave och Donnas vänner där jag har ett rum med eget badrum men delar kök med dem - ett äldre, skidtokigt par med utflugna barn i ett stort hus. Velade mycket fram och tillbaka om jag skulle dela med andra eller ha eget, men detta kändes väldigt bra och med en bra deal så det blev så!
Mååånga mil har bilen gått nu.
Jag sover trångt och mysigt i bilen tillsammans med mina skidor!
När jag körde genom Jasper nationalpark hamnade jag mitt i en snöstorm - 10-15 cm snö på vägen och en del som faller som ni ser.
Så kom jag till Fernie till slut (ca 1300 km ) och det är dags att ge sig ut och söka jobb!
På ett glasscafé behövde de ingen hjälp i vinter, men jag gick därifrån med ett jobberbjudande till sommaren och en gratis (hemmagjord!) glass! Det här leendet kommer bara fram när jag har en glass i handen och jag är defintivt deras nya stammis. Glassen var fantastisk!
Nu bor jag hos ett äldre par i Fernie och passar deras hus och hund medan de är i Calgary. Det här är Zeus, jag tycker han ser rätt skojig ut för att vara helt ärlig.
Dave och Donna har en jacuzzi utanför huset. Helt ok med 40 graders värme och titta på stjärnorna...
Dave och Donna hade tipsat om en vandring uppför Castle mountain, så idag tog jag Zeus ut på en lång promenad. Väldigt härlig vandring med bra leder (tackar cyklisterna för det) och panoramavy över hela dalen från toppen. Fyra timmar senare och nu har jag en utslagen hund vid fötterna. Det är dags för mig att ta ett bad i jacuzzin tror jag.
Det är inte lätt att gå på vandring med Katrin alltid. Särskilt inte när hon glömmer kartan hemma och tar en "genväg" genom brant bush. Stackars 13-åriga Zeus kämpar hårt.
Gillar svansklippningen...?
Zeus hittade nåt intressant här... Såg rätt färskt ut.
Passar jag i svart permanent? Passar Zeus i blont?
Stackars hund va...?!
Fikastopp vid en utsiktsplats. Fantastiska färger.
Panoramavyn från toppen av Castle Mountain.
Jag och Zeus på toppen. Byn i dalen är Fernie.
Och här är skidanläggningen...!
25 årsfirande på landet
Nu har jag varit tillbaka på farmen i två veckor. Tillbaka till rutin, tillbaka till fantastisk mat och bara allmän njutning av livet.
Woodgrain farm.
Snygging där. Glad gris glad i mat.
Och så har man blivit äldre. Men det var inte bara jag denna helgen. Ett par som ska bo här i vinter var här på besök och Matt fyllde år dagen innan mig och Jenny dagen efter. Och dessutom fyllde Jonathan (bonden) år samma dag som mig. Så brakmiddag blev det. Eftersom våra födelsedagar dessutom inträffade under Thanksgiving så blev det tupp till middag (så ingen kalkon - man tager vad man haver.). Vi bakade pumpa-paj och färsk jordgubbstårta (det har jag nog aldrig ätit på min födelsedag inte) och efter middagen satte vi oss vid en stor eld, tittade på stjärnorna och drack whisky. Inte alls en tokig födelsedagsmiddag.
Jag och Matt bakar pumpa-paj och tårta.
Jordgubbstårta med färska jordgubbar direkt från trädgården!
Efter tuppmiddag njöt vi av en fin kväll framför elden.
På min och Jonathans födelsedag tog vi en tur iväg från farmen. Vi körde först till Kuldo-byn som är en urtida by som indianerna bodde i för en massa, massa år sen - så det finns inte ens nåt spår kvar av byn mer än hålor där de förvarade mat m.m. En trevlig vandring genom skogen för att komma dit och en lunch på en klippa med utsikt över Skeena floden.
Efter det körde vi den trevliga turen på mer än en timme ut till huvudvägen på en skumpig grusväg (tröttnade smått på hålorna…) och körde till sjön Elizabeth. Vi satte i kanoten och paddlade till andra sidan sjön, satte oss bekvämt och medan vi drev tillbaka till bryggan fikade vi och drack öl. Kombinationen med inte ett moln på himlen, färgerna, stilla vatten och berg - jag är nöjd med min 25-årsdag. På kvällen åt vi helt fantastiskt goda revben!
Lunchpaus i skogen med utsikt över floden Skeena.
Sen körde vi till Elizabeth lake.
Jonathan sjöng för mig, jag sjöng för honom. Sen korkades stouten upp.
25 år nu då......
Hazel säger grattis.
Under dessa två veckorna har vi skördat det sista i trädgården och det vi inte sålde på sista marknaden förra helgen har vi lagt ner allt i jordkällaren. Jorden är vänd, vi har planterat vitlök, konserverat en massa tomater m.m.
Har druckit mycket rum. Ett glas var kväll i princip. Och läst mycket.
Den senaste veckan har det varit strålande solsken varje dag, efter att dimman lyft vid lunch. Så det har blivit lite avkoppling i hammocken också. Nu ser det dock ut som att regnet ska komma vilket innebär att det kommer bli mycket konservering och inläggning.
När livet är som bäst - på ett höloft med en bok i ena handen och ett glas rum i andra.
"Koooooom då kossorna!" funkar inte riktigt... Dags för mjölkning!
Jag och Hazel är bundisar. Snäll mjölkko.
Dags att göra grisarna glada med kålrot.
Maaassa lök.
Gräva potatis.
Solen kom fram så det blev paus i potatisgrävandet.
En massa potatis.
Potatisen ska ner i jordkällaren. Mia hjälper till.
Mmm. Baguette!
Dags för sista ute-marknaden i Smithers!
Tomat på burk, tomat på burk, tomat på burk, tomat på burk........
Ibland är det bara mysigt att gå ut i hagen och ha en kossa som lägger huvudet i knät. Söta Elsie.
Vi gick en tur ner till floden och lapade lite sol en dag.
...och tog en kanottur en dag.
Hyffsad utsikt under kanotpaddlingen.
Det är dags att plantera vitlök!
Och där hoppas vi att det blir vitlök till nästa år då!
Slut på växande i trädgården så dags att vända jorden.
Inte mycket som står kvar i trädgårdslandet nu....
Jonathan har cyklat genom Kanada två gånger - det kan man inte tro när man ser hans cykel....
Jag har lagat mat för en gångs skull... Kåldolmar!
På måndag är min plan att köra ner till Fernie. Mina skidor (som jag skickade med posten från Montreal till Vancouver för några månader sen) har en granne här hämtat så jag slipper en omväg på 1000 km. Istället har jag en ca. 1400 km framför mig, vilket jag planerar ska ta två dagar. I Fernie har jag sen ett pensionerat par som ska ta hand om mig (mina förra Wwoof-familjs vänner) - de har förbjudit mig att sova i bilen utan jag får sova på deras soffa. Sen är det dags att ta tag i jobb- och lägenhetssökande!
Avslutar med en fin höstbild!
Spontan inhoppare som servitris och kökshjälp
På två dagar tröttnade jag på Whitehorse. Gick en liten promenad i skogen, satt på café och drack kaffe, shoppade lite och fick simmat!
Köpte mig en ny kamera i Whitehorse, så lekte och testade den lite. Helnöjd. Äntligen en vatten-, stöt- och frystålig! Exakt vad Katrin Ericsson behöver.
Sen körde jag söderut. Jag körde i princip direkt till ett ställe som heter Dease lake, några timmar söder om Whitehorse. Här hade jag och Veronika funderingar på att svänga av mot Telegraph Creek för att göra en vandring, men det blev aldrig så. Så nu tänkte jag att jag skulle göra det själv istället. Det visade sig vara mer än två timmar på grusväg med hålor och stenar, kringel krokig och stup ett 50-tal meter ner på ena sidan och även på båda sidorna en gång. En helt fantastisk väg att köra med otroliga vyer, men efter två timmar var man rätt trött på det.
Väl där insåg jag att stället var stendött. Och för att gå den vandringen jag funderade på var man tvungen att på nåt sätt ta sig över den stora floden - som sagt stendött så inte en chans att nån båt åkte över. Så jag gick en annan. I skogen. Tänkte att det borde ju vara lite fina utsikter åtminstone. Så 2,5 timmar höll jag ut - uppför, i skogen, bland björnspåren. När jag då fortfarande inte hade sett det minsta utsikt lessnade jag och gick tillbaka, något besviken.
Tog en tur till Telegraph creek. Snirklig grusväg i mer än två timmar...!
Och brant.
Så här såg vägen ut på många ställen - brant stup rätt ner, och inga räcken. På ett ställe var det till och med så på båda sidor om vägen...!
Göra eld och laga mat.
God middag med fin utsikt.
Gick på en liten vandring men det blev inte bättre än så här. Bara skog och ingen utsikt... Vände besviken tillbaka efter 2,5 timmar.
I björnland... Tjoa och tjimma, björnsprayet redo.
Var bara tvungen att unna mig en liten rum. Mmmm...!
Vaknade upp till den här utsikten i Telegraph creek, innan jag körde tillbaka till Dease lake.
Tillbaka i Dease lake, två dagar senare, åker jag till en restaurang för att ta en förmiddagsfika. Jag och Veronika stannade här på vägen upp och damen som äger stället började erbjuda oss jobb direkt. Och så blev det nu. Där satt jag i lugnan ro och drack mitt kaffe och läste, en kvart senare stod jag i köket och hackade grönsaker.
Jag har varit här i fem dagar nu, känns som en evighet. Varje morgon har jag börjat 6.30 och serverat frukost. Sen har jag fått några timmars rast och sen på’t igen nån gång på eftermiddagen, men då med att göra prepp i köket och att diska.
På min rast har jag försökt gå på lite hikes, men det har varit rätt svårt då det inte verkar finnas någon i hela byn som känner till nån vandring. Så jag gick (på en grusväg…) upp till radiotornet och en annan dag längs ett fyrhjulingsspår längs en flod. Det är otroligt fina höstfärger i alla fall!
Gänget jag jobbat med de senaste dagarna - Andreas, Cassidy, Melina och Kyle.
Detta var "hiken" folk rekommenderade hela tiden - en grusväg upp till radiotornet.
Hittade ett litet sidospår från grusvägen och kom till en sjö. Njuter av tysnad och höst.
Jag hittade en annan liten vandring längs en flod. En jägare som var på väg ut lånade också en orange väst till mig, så att jag skulle synas. En fin dag med fina färger.
Bok, nudlar, natur - nöjd.
En kaffe och en bok i solen är inte helt tokigt. Så varmt så jag var tvungen att flytta in i skuggan till och med!
Hela teamet utanför restaurangen - Kyle (sonen), Zora (damen som äger stället), Cassidy, Melina, jag och Andreas.
Nu har jag hjälpt till här färdigt i vilket fall - sammanlagt har det blivit drygt 40 timmar. Lite skönt att få lite extra pengar på fickan. Och nu ska jag ta mig söderut till farmen där jag var sist. Där blir det nog till att fira födelsedagen, och i mitten av oktober sen kommer jag sen köra till Fernie.
Systrarna Ericssons Roadtrip
Jag har precis släppt av Veronika på flygplatsen efter en två veckor lång roadtrip, som inte riktigt blev som planerat - även om inget var planerat från början...
Eftersom vi båda fascineras av berg körde vi norrut så fort som möjligt, för att komma till Kluane nationalpark där bergskedjan med Kanadas högsta berg på nästan 6000 meter finns - det kan ju inte vara annat än magnifikt. Efter några dagars körande upp till Whitehorse med knappt någon civilisation på vägen, stannade vi för att bunkra upp med lite mat och annat som vi behövde. Glada i hågen hoppar vi in i bilen för att köra mot bergen - men bilen startar inte. Efter mycket om och men, dividerande fram och tillbaka puttar vi bilen till verkstaden och liftar till ett finskt par vi bara hört talas om av en amerikan på vägen...
Vi kom upp till nationalparken till slut, men då var det snö och kallt - på tok för kallt för att sova i tält. Och för kallt för att sova i bil. Veronika skulle ha flugit söderut på söndag, men flygbiljetten bokades om och hon flög idag.
Istället för en lång text kommer här ett långt bildspel som sammanfattning av resan.
Min nya bil! Kermode heter hon - en sorts björn som bara finns i centrala British Colombia, och som är vit. Det första äventyret vi tog ut den på var någon timme eller två på grusväg och var tvungen att testa en bredsladd framför björnbajset.
Bilen är pyntad - flagga, ametist sten, kinesisk turpynt och högtalare (det vita pappret i högra hörnet - bilen har tyvärr ingen stereo så pappret fungerar som högtalare till Ipoden...).
Kasta sten...
...och det dagliga badet. Brr...!
Vi har ätit riktigt bra med ekologiska grönsaker från farmen och lax som vi fick av en kille vi liftade med. Laxen fick vi hänga upp i trädet på natten dock, eftersom vi här fick höra att det hade setts en grizzly björn bara en bit ifrån campingplatsen...
Vi såg inga grizzlys, men väl den här skönheten.
En liten sväng i Stewart/Hyder (Stewart tillhör Kanada, Hyder tillhör Alska, USA).
Funderar på varför den här affären lagt ner - Exotic Junk låter intressant!
Som sagt bra mat. En burrito resa - burrito fylld med massa färska, goda grönsaker.
På en liten vandring vid byn (=en bensinstation med restaurang och några hus) Tatogga.
Väl värt klättringen!
På vägen ner tog vi en "genväg".
Fina blommor. Blåklocka tror vi...
Som vanligt när det gäller oss två fokuseras det mycket på att hitta bra sötsaker. Här lyckades vi bra i Dease lake. Jag blev också erbjuden jobb här...
Socialt. Eftersom det inte finns någon radio får man hitta på annat - Veronika läser och jag lyssnar på podcasts.
Måååånga olika skyltar i Watson lake.
En riktigt häftig fullmåne en kväll på väg mot Whitehorse.
Sova i bilen.
Bilen vägrar starta. Lite arg ett tag...!
Men bara att hålla humöret uppe. Så vi puttar den till verkstaden - ett par kilometer. Felet var bränslepumpen och den historien gick på sådär en 4000 kr - det är underbart att äga en bil.
Istället för att bli rastlösa i Whitehorse medan vi väntade på att bilen skulle lagas (långhelg dessutom, så det skulle blivit några extra dagar) så liftade vi till Atlin med den här snubben - Ron.
Detta är amerikanen som vi träffade ett par dagar tidigare några timmar söderut och som berättade om att det fanns ett finskt par i Atlin som pratar svenska. Vi mindes deras förnamn, sökte upp dem på internet och ringde och frågade om vi fick komma och hälsa på. Och vi blev något paffa när samma amerikan plockade upp oss vid sidan av vägen, på väg till Atlin!
Så hit åkte vi - "you are here".
Det finska parets son, Carl och hans kompis Anna skulle transportera en kanot.
Jag och Veronika anmälde oss som frivilliga att hjälpa till att flytta kanoten - en timmes paddling i solnedgången bland fantastiska berg på Atlin sjön.
Veronika skrattar åt min obalans...
Så från den svensktalande delen av Finland - Åsa och Hans, som vi bodde hos i några nätter. Här har vi lagat svenska köttbullar med brunsås, och Åsa hade till och med lingon!
Här bor Åsa och Hans med en riktigt fin utsikt.
Fina höstfärger...!
Vi gick på en tur upp på Monarch montain, bakom Hans och Åsas hus, tillsammans med Åsa.
Brant stigning upp.
Höstfärger och fin vy.
Fint.
Hunden Cougar var med oss också.
Uppe på toppen av Monarch mountain.
Jaha... Vi såg då inga älgar - på vandring i Atlin.
Korsa kall flod.
Hippieheads och ett mänskligt ett...
Hippieheads.
Till slut kom vi till slut målet - stigen försvann ett par gånger och vi vilsade runt lite.
Underbara höst.
Hans är lärare så vi åkte till skolan och berättade om Sverige. Och sjöng "Små grodorna".
Vi har fått reda på att bilen är färdig så vi liftar tillbaka till Whitehorse. Inte så många bilar som passerar, men däremot en björn! Den gick över gatan borta vid telefonstolpen. Så vi satt redo med björnsprayet.
Efter några timmar tröttnade vi på att sitta och vänta på lift, så vi började gå...
Och inne i våra böcker läste, gick och liftade vi på samma gång. Vi fick lift efter inte allt för länge.
Äntligen tillbaka med bilen! Här äter vi lunch med utsikt.
Här har vi just insett att informationscentret (där alla sagt att vi kan få tag på kartor) för Kluane nationalpark är stängd. Så vi har inga kartor, vi inser att det är väldigt kallt och dessutom har bageriet i Haines Junction, som vi sett fram emot så mycket, är stängt för säsongen.
Uppe på en väldigt blåsig vandring mot Kings Throne. Vi siktade mot toppen, men var tvungna att vända eftersom vi höll på att blåsa av berget.
Kathleen lake med Kings Throne bakom. Så vi satsade på kammen bredvid den högsta toppen här, men fick vända som sagt...
Inte mycket bilar på vägen, men fantastiska färger och vyer.
Får aldrig nog av utsikten.
Dagen innan snön och kylan kom, en riktigt fin kväll.
Det blev inte många eldar, men ett par! God mat lagad på elden här.
Lagar frukost i bilen.
Regnet öser ner, så vi körde till Haines, Alaska. Så nu har jag varit i USA och fått träffa den amerikanska tullen - inget jag gör om tack. Killen där tände till ordentligt och han tog våra tomater och paprikor. När vi sa att det inte var värt det då och vi bara ville vända om och köra tillbaka skrek han att vi redan hade passerat gränsen till USA. Så det var bara att snällt ge honom vad han ville ha och eftersom jag inte hade något USA-visum fick jag köpa ett sådant.
Regn, regn, regn.
Vi gick runt på stan och underhöll oss så gott det gick. Lite kaffe, lite internet på biblioteket och lite promenerande i regnet.
Dagen efter regnet i Haines, hade det snöat på bergen. Men det sprack upp och vi gick på en vandring mot en glaciär.
Vi fick korsa en iskall flod.
En fin vandring.
Några timmar senare kom vi dit vi ville (genom att följa en handritad karta vi fått tag på på informationscentret).
Fina färger igen.
Glaciären heter Samuel glacier (som vår systerson heter), så vi gjorde vandringen för honom.
Koncentration krävs när man ska krossa floden.
Spegelblank sjö, där vi tog ett iskallt "bad".
Så kom det lite mer snö...
Höstlöv.
Efter en dags väntade på en regn/snöstorm sprack det upp till det här - Kluane lake.
Under regn- och snöstormen insåg vi att det var lite för kallt här uppe för vad vi har utrustning till så Veronika bokade om sitt flyg söderut några dagar tidigare.
Det är bra att ha en arborist till syster när man ska fixa ved till brasan.
Vi gick på en vandring i skogen och träffade på det här lilla trampavtrycket en bit ifrån bilen... Stor björn...!
Berg, höst = en glad Katrin!
Balansgång över floden...
Glada systrar i Kluane nationalpark.
Veronika är också glad.
Veggiegryta och majs på elden. Mums.
Och så marshmallows till efterrätt.
...och banan med choklad såklart!
Vår sista dag sprack det upp ännu mer till en dag med klarblå himmel. Så vi gick på en vandring upp mot en bergstopp (utan karta...) och här försöker vi hitta vart vi ska gå - stigarna är lite igensnöade.
Siktar mot toppen av Sheep mountain.
Trötta men nöjda!
Första snön, ca 20 cm - 11 september!
Och vi kom till toppen!! 1922 meter över havet, med utsikt över 5000-meterstoppar!
Skoj att ta sig ner!
Pulka funkade inte...
Där uppe var vi.
Sista höstbilden för nu...
Så Veronika har nu åkt mot Vancouver Island för att hälsa på en kompis där. Jag ska köra söderut någon dag snart. Planen där är lite luddig än så länge. Jag kommer antagligen åka tillbaka till senaste farmen och stanna där några veckor till, men på vägen får jag se vad som händer. Förhoppningsvis startar bilen den här gången... (Peppar, peppar, ta i trä.)
Det har varit fantastiskt roligt att ha syster på besök!
Bondeliv i norra Kanada
Har varit dålig med uppdatering det senaste. Bättre sent än aldrig!
Njuter av solnedgången sista dagen i Vancouver.
Eftersom jag ville se lite av norra Kanada nu så bestämde jag mig för att åka till en farm som ligger i New Hazelton - ungefär 15 timmar norr om Vancouver med bil. Där har jag hittat ett riktigt paradis för min del - mitt bland höga berg ligger Woodgrain farm där Jonathan i princip lever självförsörjande på sin trädgård, två kossor med två kalvar, två grisar, fyra höns och två tuppar, tolv får, en bagge, en hund och en katt.
Jag liftade norrut, i princip hela vägen med två lastbilschaufförer. Och trots en försening på fem timmar i en trafikolycka tog hela sträckan mig drygt ett dygn. Vilket innebar i princip sträckkörning med några få timmars sömn bak i lastbilen då och då.
När jag hade återhämtat mig och hittat fram till farmen så var det bara att falla in i rutinerna. Så kl 6.30 var det kaffe (med en massa färsk grädde), 7.00 mjölkade vi kossorna (för hand - jag var visst en naturbegåvning), filtrera mjölken och sen frukost. Så efter frukosten var det dags att ta tag i dagens sysslor vilket oftast innebar att skörda grönsaker till att sälja på Farmers market, men också att mocka ur stallet eller hönshuset, flytta staket m.m.
Baggen - Ramadam - en fin morgon.
Ram har varit och rotat bland tistlar.
Fin morgon.
Hazel frossar i gott gräs.
Nöff, nöff.
Fåren går in i stallet på kvällen.
Hunden, Mia, leker med Winston.
Kossor på bete.
Läskig spindel...!
Skörda morötter.
Plockar rödbetor.
Maler vetet till mjöl i den hemmabyggda kvarnen.
Mjölkar kossan Elsie.
Allt uppradat för Farmers market.
Städar ut hönshuset.
Första veckan var otroligt varm så varje dag gick vi till en naturlig sjö och badade och tog en siesta några timmar.
Maten har som vanligt varit fantastisk - färsk mjölk från kossorna, hemmagjord ost, riktigt bröd gjort på stenmalt mjöl från gården (Jonathan är bagare, så det var för en gångs skull inte vitt bröd), egen sylt, egen yoghurt, sallad från trädgården, hemmabrygd öl etc.
Varje helg är det två Farmers market som Jonathan säljer sina grönsaker på. Så när det är över på söndagen är det helg. Därför är måndagen den lediga dagen och då åkte vi upp och gjorde en riktigt fin vandring.
Vitlök hänger på torkning.
Smarrig ost.
Njuter av solen och tystnaden med en bok.
Njuter av solnedgången på höloftet.
Vandring.
Vandring.
Häftig natur!
Jag och Jonathan på en bergskam med fantastisk utsikt.
Brant nerför.
Och dagen efter kom sen min syster, Veronika! Det första hon sa till mig när hon hoppade av bussen; “Hur sjutton har du hittat det här stället mitt ute i ingenstans?!“
Vi hade bestämt, efter att jag lockat upp henne norrut, att vi skulle utgå från farmen och då jag skulle ha ordnat en bil tills hon kom. Det slutade med att hon stannade mer än en vecka innan vi löst det. Hon gjorde lite trädjobb på gården (världsmästare som hon nu är så hade jag pratat om henne ganska väl) och hjälpte till lite till Farmers market.
Vi hann titta på några på tok för skrangliga bilar och hon fick till och med testa på att lifta några timmar för att titta på en - och det slutade med att jag köpte den. En vit Subaru Legacy -95. Jag är helnöjd! Med lite skruvar och tyg ordnade vi gardiner i den och på onsdagen var vi äntligen på väg norrut!
Syrran är här!
Jonathan och Mia studerar Veronika i trädet.
Morotsfight!
Förberedelser inför Farmers market.
Efter hårt arbete får man njuta i hammocken.
Jag och Veronika spenderade en eftermiddag till att baka.
Som sagt - maten är fantastisk. Färsk sallad från trädgården.
Sista kvällen blev det sushi till middag! Och Veronika fick till en egen, rosa, inlagd ingefära. Mums.
Nu har vi kommit upp till Whitehorse, Yukon, vilket är långt norrut. En uppdatering om roadtripen (och om bilen håller…) kommer i mitten av september.
Kram på er!
Och stort grattis kusin Jeanette och Björn som gifter sig ikväll!
Delad glädje är dubbel glädje
3 veckor med Li har flugit förbi,så mycket har hänt. Jag ska försöka få ner det hyffsat kortfattat här.
Efter några dagars strosande runt I Vancouver för min del sprang jag till busshållplatsen för att möta Li. Så konstigt att se henne I Kanada.
Efter en natt på hostel hyrde vi en bil för 16 dagar. I efterhand insåg vi att det antagligen varit bättre att köpa en bil.
Vi har sen gjort ungefär det jag tänker att man ska göra när man är i Kanada. Vi har kört mountain bike och paddlat kajak på Vancouver island, gjort forsränning i Golden, varit på flera dagsvandringar och kört i nationalparker, varit på vinprovning, ridit i 100 mile house, vi var i Fernie där jag ska vara i vinter, vi hälsade på farmen jag var på sist i Nelson, vi såg en björn (från bilen) och vi gjorde en fyra dagars vandring vid ett berg som heter Assiniboine.
Vinodlingar.
Vinprovning i Oliver.
Ridning. Gick lite långsamt... Galloperade några minuter, och min skenade iväg också, men i övrigt var det en lugn två timmars tur.
3 timmars tuff mountain biking. Grymt kul men vi var helt slut efteråt!
Soppa och pasta-lunch. Burksoppa dock, så lyx till skillnad mot pulversoppan.
Kajakning på Vancouver island.
Kajaking bland sälar.
Vandring på Vancouver island.
Frukost vid Moraine lake i Banff nationalpark. En ekorre sitter just här på kameran och vi tror att han ska välta den - därav minerna. Haha.
Li är trött och hungrig, men egentligen rätt nöjd. Banff nationalpark.
Njuter av utsikten.
Li tog med Polly till mig! Muuumma! Tack!!
På dagsvandring.
En av de första dagarna och första dagsvandringen.
Vancouver island med häftigt träd som skalar av sig barken.
En härlig dagsvandring på Vancouver Island efter mycket stillasittnade i bil.
Vackert på Vancouver island.
På Tofino beach, Vancouver Island. Kallt vatten, inget bad inte.
Solnedgång i Tofino.
Plötsligt blev det en helt annan natur. Häftigt!
Fika paus! Kaffe, choklad och äpple en lång dag i bilen.
På besök hos farmen där jag wwoofade sist i Nelson. Stort träd, jag och parets dotter Maggie.
Fernie - detta ska bli mitt hem oktober till maj!
Fika på vägen. Supermysigt! Italienare. Men vi betalade ca 200 kr för en varsin kaka och delad kaka!! Det visste vi inte här...
Inga-mygg-minen. Underbart!
Stort träd.
När det är brant nerför ser man de här - om man får för hög fart ska man köra ut där.
Alltid sträva efter matplats med utsikt.
Djur under resan...
Plötsligt kryllade det av Elks runt vägen.
Den här krabaten såg vi massor av. Här står han och gör skojiga ljud.
Jordekorre.
Vandringen var höjdpunkten för min del. Bergen och naturen, inga människor, campingen… Vi gick sammanlagt lite över 30 km, vilket inte är speciellt mycket på fyra dagar men med tanke på att jag hade en jobbig förkylning med antagligen feber första dagen och det var Lis första vandring så var det ganska lagom.
Vi hade införskaffat ett björnspray innan vi gick - ett pepparspray I större format. Li har varit väldigt rädd att vi ska möta en björn och hennes mamma hade gett oss klara instruktioner på att vi skulle ha med oss sprayet. Vi sov på ett ställe första och tredje natten där det kändes som att det mycket väl kunde vara björnar. Innan tredje natten mötte vi också några som sa att de hade sett en björn där natten innan. Så Li körde hela tiden skönsång om hon gick på toa eller gick själv en bit.
Då går vi! Limpans första vandring. Jag med förkylning. Taggade till tusen.
Precis i början av hiken. Pigga och glada.
Li lade sin kräsenhet åt sidan och åt minsann allt som bjöds på - gröt med äpple och snustorr macka med sylt. Mums.
Här låser man in maten, deon, myggmedlet - allt som luktar - under natten.
Mygg, mygg, mygg!
Bergsutsikt från tältet. Bra när man gömmer sig från myggor.
Mount Assiniboine är det höga, spetsiga. Njutning.
Underbara vän Li!
Morgonpromenad utan tunga väskor.
Och arrangemanget för fotot ovan höll precis!
Li är lite nöjd hon med.
Brant stigning, lång stigning. Denna vägen gick vi även upp. Ångest innan, lättnad efter.
Li är trött när det är brant stigning uppför i 4 km. Vattenpaus var 10 minut. Chokladbar varje kilometer. Lätt som en plätt!
Svårt att vara lyckligare.
Jag tar kort på berg. Li tar kort på blommor...
...och spanar efter fåglar.
Fin vandring.
30 mil i benen och täckta av myggbett men ruskigt nöjda.
Den enda natten vi inte tog björnsprayet ut I tältet hörde vi något sniffa runt tältet. Sen yla och skälla. Vi tror att det var en coyote. Efter att ha legat blick stlila I typ en kvart insåg vi att han inte skulle gå iväg, så vi körde igång mobilen, började hojta och sprang upp till bilen där vi sov resten av natten. “Från och med nu sover vi på camping” var vad jag fick höra av Li. Hon hade stått ut med mitt sätt att campa länge nog så jag hade inte mycket att säga emot.
Det var en fin campingplats tills coyoten kom och skrämde oss...
Tälta på camping. Mentalt jobbigt för mig...
Det har varit snålt med duschar och maten har inte varit den bästa. Li har snällt tuggat i sig gröten till frukost, något hon inte gillar, och pulversoppa med pasta har varit dieten mestadels av tiden. I slutet lyxade vi till det rätt ofta med mycket kaffe och fika.
Mellan duscharna gick det som mest en vecka. Det var dock under vandringen så vi tvättade oss I sjöar - glaciärsvatten dock så det var ju inga långa bad.
Iskallt bad. (Lägg märke till snön...)
Vi insåg att vi gjorde vår runda (på 4000 km!) åt fel håll. Vi började med de häftigaste vyerna med höga berg och korallblå sjöar så när vi kom till kusten och Vancouver island som är fint på sitt sätt men inte lika wow-vackert på det sättet så var vi inte för imponerade. Även om Li för den delen inte var riktigt lika exalterad som jag över bergen, hon gillar havet mer.
Kört en bit...
Man ser många fyndiga klistermärken/skyltar/klädestryck i detta landet.
Tillbaka i Vancouver gjorde vi två dagar med shopping. En av kvällarna var vi ute på stan. Vi började med en alldelles fantastisk kina-restaurang där vi drack goda drinkar, njöt av helt sjukt god mat och grym service. En av de bästa måltiderna vi båda ätit.
På vägen till en bar vi fått rekommenderad frågar tre killar vad vi gör på den gatan som vi gick på, vilket tydligen var det värsta stället i Vancouver, och kanske särskilt för två blonda tjejer sent på kvällen. Och jag måste säg att jag aldrig har sett så mycket lodisar och uteliggare på en gata. Det slutade i alla fall med att vi följde med dem på en hip hop show på en liten klubb vi aldrig hade hittat själva, med musik vi aldrig lyssnar på annars, och hade en väldigt kul kväll.
På ett frukostställe i Vancouver.
På morgon-power-walk i Vancouver.
Som en bra avslutning tog Li taxin vid 3 på morgonen igår och ringde när hon var på flygplatsen och sa att min plånbok låg i hennes väska. Hon fick lämna in den på flygplatsen och jag fick åka ut och hämta den. Sån tur att hon hittade den innan hon gick med på flyget. Hade varit så jobbigt om den hade kommit med till Sverige.
Tack för att du kom Li!!!
Helgen satte jag åt sidan till att planera kommande veckor. Det kändes tomt och lite tråkigt att vara ensam igen i en storstad där jag inte känner någon. Men jag träffade en dansk som jag umgicks med, pinsamt nog pratade vi engelska hela tiden.
Men imorgon tänkte jag att jag ska börja lifta norrut (16 timmar!) där jag har hittat en ny farm. Där tänkte jag vara tills Veronika (syrran) kommer i slutet på augusti/början på september.
Bondgård i bergen
Sista dagen jag spenderade med Daniel, lastbilschauffören, körde vi tillbaka till Calgary. Att köra och se häftiga berg hela tiden är trevligt, men jag ville se det på riktigt. Så jag drog med honom upp på en hike. Han var absolut inte i form och vandring var ingenting han brukar göra. Så han flåsade rätt rejält när vi gick upp på ett berg. Men när vi väl kom upp tillräckligt högt hade vi en helt fantastisk utsikt och han slutade klaga. Han var så tacksam för att jag dragit med honom.
Stackarn fick också veta ett och annat om vad jag tycker om folk som sitter på face book med sin Iphone när man äter eller pratar.
Häftig sjö. Häftiga berg.
Här ser man lite proportioner på hur maffiga bergen är.
Bekvämt.
Snö, skog, berg, sjö. Ute på hike.
Kallt, friskt glaciärsvatten.
Daniel ville vända när vi såg björnspår. Icke, icke. Vi sjunger istället!
Ca 2200 möh.
Daniel och jag, efter en två timmars vandring.
Amerikansk campingsemester. En stor buss-husbil och bilen på släp.
Solnedgång med Daniel. Klippiga bergen i bakgrunden.
Jag fortsatte att lifta från Calgary för att ta mig till Nelson - där hade jag bokat in mitt nästa stopp på en farm. Jag hamnade med en annan lastbil och han som körde den gick mig på nerverna. För det första tog det honom tre timmar att ta sig ut ur stan, efter alla ärenden han skulle göra. Sen älskar de här lastbilschaufförerna sina lastbilar. Den här mannen (och hans kompis som också åkte med) hade målat bokstäverna på däcken. När vi körde smetades färgen ut dock. Så då stannade vi och han tillbringade en timme till att försöka få bort färgen och putsa däcken med nån glans som gör däcken svartare. Jag var redan stressad för att jag ville hinna till farmen så det här var lite frustrerande.
Min nästa lift var en supertrevlig dam som körde mig ner till en superfin camping vid en sjö där jag satte upp mitt tält den natten. Jag blev inbjuden till två olika brasor direkt, och hade en trevlig kväll med ett gäng där.
Ojoj. Färgen på däcken har runnit. Detta är en PeterBilt-lastbil - monster.
Supermysig camping.
Vaknade upp till morgondis.
Fick gå 40 minuter upp till vägen för att fortsätta lifta med all min packning. Pust.
I Revelstoke hamnade jag väntades i ett åskoväder.
Och dagen efter hade jag Inga problem att få lift till farmen. Så bonden, Randy, kom och hämtade mig i stan och vi satte igång att jobba direkt.
Här har varit mer strukturerat och hårt arbete än på den andra farmen, vilket jag uppskattar. Jag har plockat jordgubbar flera dagar, rensat en del ogräs och fällt träd som vi sen dragit upp med traktorn. En dag fick jag I uppgift att klyva ved, så jag fick köra traktor och använda vedklyvaren. Det var tungt men skoj. Jag har fått köra både traktor och fyrhjuling!
Första dagarna var det bara jag och Randy på farmen (jag är den enda wwoofaren) men sen kom även hans fru, Nella och deras dotter, Maggie hem från sin semester. Maggie är 8 år så hon håller mig sysselsatt med allt från att göra håruppsättningar, göra smycken, hoppa studsmatta och så vidare.
Vi har varit på flera middagar hos deras vänner, vilket har varit väldigt roligt att träffa lite lokalt folk. I söndags var jag dessutom ledig så då gjorde vi allihop en vandring tillsammans. Det åskade och regnade när vi lämnade gården men när vi väl kom upp en bit sprack det upp och blev soligt.
Åskoväderna jag har upplevt här är värre än nåt jag nånsin varit med om. Jag antar att åskan ekar i dalen vilket förstärker det. Tydligen har det varit väldigt mycket mer regn än vanligt här i sommar, så sjön och floden i dalen är översvämmad.
Gården ligger uppe på en bergssida. Så för att komma till den stora vägen måste man köra 3 km nerför en liten, otrolig ojämn grusväg. Men det innebär också att här är en väldigt fin utiskt från huset ut över alla bergen. Utsikten innebär också att jag har en lång, brant backe som jag måste gå uppför hela tiden för att komma upp till huset. De lever helt utanför samhället vad gäller ström och vatten.
Trädgården, med höns i mitten.
Höns.
Här fick jag bo - en stor stuga för mig själv. Solceller till vänster.
Huset som Randy har byggt. Fin utsikt.
Hunden Dusty.
Jag klyver ved.
7 timmar senare var allt klyvt.
Jag kör fyrhjuling efter Randy som drar träden som han precis fällt.
På vandring vid Kokanee glasiären.
Blommor, snö och fin utsikt.
Häftigt väder.
Nella, Maggie och jag på vandringen.
Randy glider på snön. Skoj!
Jag trivs fantastiskt bra här, men på fredag ska jag åka till Vancouver. Li kommer dit på söndag! Jag har suttit länge med att försöka få ihop en planering om vart vi ska åka. Och nu har jag fått ihop det - på måndag blir det en lång roadtrip med berg, vandring, ridning och en massa annat.
Att lifta genom Kanada
Jag hade ett par väldigt bra sista dagar i Montreal. Jag var mycket nere på jazzfestivalen med mycket roligt att titta på. Bland annat såg jag Rufus Wainright (som gör "Hallelujah" väldigt bra, bland annat.) Och min sista kväll så jag ett gäng helt fantastiska musiker. Tappade hakan flera gånger. Riktigt häftigt!
Dessutom var det fyrverkerifestival. Så jag och Robert gick ner dit och tittade på den. Japan levererade sitt bidrag. Avslutningen var riktigt ball men i övrigt imponerar inte fyrverkerier så mycket på mig... Kan inte sluta tänka på så mycket bortkastade pengar det där är.
Jag stannade en extra dag också, bara för att få se EM finalen i fotbollen. Det finns mycket spanska fans i Montreal.
Fullmåne i Montreal.
Fyrverkerifestival i Montreal - Japans bidrag.
Jazzfestival i Montreal. Mycket folk i centrum.
Sen var det dags att säga hejdå till Judith och Dylan och att börja åka västerut.
Första dagen började med att jag liftade med åtta olika bilar - alla otroligt trevliga, men jag kom inte särskilt långt. Efter det har jag haft lite längre turer. Mike var en lite udda med trevlig gubbe som jag åkte 1200 km med. Jag sov på lekplatsen i en by eftersom de tydligen haft besök av en björn där två veckor tidigare. (Jag är försiktig - maten låg i bilen...)
När han släppte av mig skulle jag bara lifta en mil tänkte jag, men killen soom plockade upp mig skulle köra långt så det blev att jag kom ännu 700 km den dagen. Han släppte av mig vid en lastbilsrastplats där jag satte upp tältet vid vägen.
Nästa morgon var jag uppe tidigt och väntade på lastbilarna som körde ut. Den fjärde skulle åt rätt håll och det var Daniel från Quebec. Han visade sig vara en skön snubbe och vi kom rätt bra överens så när han hade gjort sitt jobb med att lämna sitt lass i närheten av Saskatoon, Saskatchewan bestämde han sig för att han ville köra till Calgary (killen är Country- och Rodeo-fantast, vilket han har gemensamt med de flesta i Alberta - provinsen där Calgary ligger). Jag tackar inte nej.
Så dagen efter kom vi till Calgary där vi går på Calgary Stampede som är ett rodeo-event som fyller 100 år i år. En massa folk, alla möjliga olika sorters sätt att göra av med pengar och många cowboyhattar. Det första vi gjorde var att investera i en varsin hatt. Sen gick vi på rodeoshow där de körde chuckwagon och efter de körde de igång en stor show med dansare, artister och fyrverkerier. Det var en häftig show men jag vet inte, jag är inte så imponerad av Countrymusik...
När vi kom till Calgary hade Dan också bestämt sig för att istället för att köra tillbaka till Montreal och spendera sina lediga dagar där, kunde vi ta en roadtrip till nationalparkerna Banff och Jasper i Klippiga bergen. Så vi fick låna en bil av hans kompis i Calgary och nu är vi i Jasper town. Hela dagen har varit full med häfitiga berg och korallblåa sjöar. Dessutom har vi sett både svart björn och grizzly! Jag har njutit av varenda sekund.
Då börjar vi - 5000 km ska liftas. Och här är allt man behöver för ett år...
Första natten på väg mot Vancouver - utanför North bay.
Inte bra väder hela tiden... Tur för mig att jag inte fick en droppe på mig, eftersom jag precis fick en lift när detta drog förbi.
Mina gåvor under liftandet - en keps och en pin. Söta människor som plockar upp en.
En liten olycka... Man tro att jag blev dyblöt av regnet, men nope - man ska bara tänka på att skruva på korken ordentligt på vattenflaskan. Oups. (Dator, kamera, laddare, ipod, mobiler - allt verkar ha klarat sig fint! Puh!)
Solnedgång vid Lake Superior - världens största sötvattenlake.
Fina vyer när jag åker med Mike längs med Lake Superior.
Såhär blev min camping en natt - mitt i en by på lekplatsen...
Sen fick jag lift med Daniel - en lastbilschaffis från Quebec som kör det här monstret. Här i provinsen Saskatchewan - platt, platt, platt och platt.
Sen kom vi till Alberta - den rika provinsen, där det pumpas olja för fullt.
The Stampede i Cagary, Alberta - ett stort rodeo event så det var bara att skaffa sig en cowboy-hatt!
Jag och min lift - Dan, med monster lastbilen - i Calgary på rodeo eventet.
På rodeo - i en gren som heter Chuchwagon.
Efter rodeon drog de igång en stor show med fyrverkerier bland annat. Calgary stampede fyller 100 år.
Jag och Dan i Banff nationalpark - klippiga bergen! WOW!
Dan och jag vid Lake Louise.
Inte kan man klaga på varken väder eller utsikt i Jasper nationalpark.
Sjön Moraine - njuter av livet.
Vi fick låna den här pickup bilen av Dans kompis i Calgary. Öhm. Den är stooor.
Vi såg grizzlybjörn i nationalparken! Tufft!
Åt vilket håll ska man titta? Fantastiskt.
Hela resan har varit makalöst bra! Jag har fått träffat en massa härliga människor och jag måste säg att det har gått lättare än jag trott. Och det bästa av allt är att inte har några planer, utan det har blivit improviserat hela vägen.
Att jag fick chansen till en roadtrip bland bergen var en riktigt fin lyckoträff. Efter flera dagar med platt, platt och åter platt i Manitoba och Saskatchewan så var det underbart att se berg.
Antingen imorgon eller på måndag kommer vi tillbaka till Calgary, eftersom Dan måste tillbaka till Montreal och jobba. Så därifrån tänkte jag sen hitta en lastbil som förhoppningsvis kan köra mig till en farm där jag ska jobba någon vecka innan Li kommer.
Jag är på västkusten i Kanada! Drömmen som jag haft så länge.
Kanadensare dansar Små grodorna
Livet på en farm i Canada
När Lisa och de andra åkt vidare på sin resa stannade jag i Montreal bara några dagar. En dag följde jag med Quinn och Judith (Dylans bror och mamma) och tittade på en baseboll turnering som hon anordnar till minne av sin bortgångne man.
Jag spenderade också lite tid med några kompisar jag nu skaffat mig i Montreal och träffade även Mathieu och Olivier - två av de piloterna som jag umgicks med när jag var i Ålesund som kommer härifrån.
Quinn och Judith (Dylans lillebror och mamma) när vi tittar på baseboll.
Fr. v: Chris (en kille som bor på samma gata som Dylan som vi har umgåtts med en del), någon av Quinns kompisar, Dylan och Quinn. Och en stackars kille som däckat på gräset...
Jag och Vincent (tysk) firar Tysklands seger över Danmark i EM med en massa god mat och Mojito.
I snart tio dagar har jag bott och jobbat på en farm. Genom en organisation som heter Wwoof (World Wide Opportunities on Organic Farms) kan man hitta farmer över hela världen. Man jobbar 5-6 timmar om dagen och får mat och boende för det.
Farmen jag har varit på sysslar med Permakultur - i princip ett odlingssystem som går ut på att vara självförsörjande och att ha naturens växtsätt som förebild. En av de jag bodde med i Norge håller på med det också och har jag har nog till slut hittat mig något som liknar ett intresse. Det är absolut något jag skulle vilja göra i framtiden så jag har lärt mig mycket.
Farmaren heter Simon och han bor på gården tillsammans med Marie. De är inte självförsörjande än men är på god väg. Vad vi har gjort är att plöja (för hand med en grep), rensa ogräs, plocka och döda skadeinsekter, baka och laga mat m.m. Vi har börjat kl 6 på morgonen eftersom det har varit runt 30 grader den senaste tiden, så att jobba mitt på dagen är för varmt. Man blir genomsvett ändå dock. Men efter varje dag har vi hoppat i sjön som ligger 2 minuters promenad bort, så att så mycket duschar har det inte blivit.
Maten har varit helt fantastisk, jag har ätit mig för mätt vid varje måltid. De gör eget bröd, bananbröd, ginger beer (en kolsyrad dryck av ingefära), yoghurt och alla möjliga sorters chutneys och inläggningar.
Det enda negativa har varit myggen och flugor som bits. Jag räknade mina bett en dag, och var då uppe i 60 stycken. Upptäckt att de gärna biter under foten och i handflatan också.
Farmen och den lilla stugan som jag, AJ och Fern bott i.
AJ, Fern, bonden Simon och jag jobbar hårt i värmen. Just här är inte myggorna särskilt jobbiga, men i övrigt bär vi alltid långarmat och myggnät.
Det dagliga doppet i sjön. AJ dyker och Newton hoppar i strax efter.
Jag och Fern är ute och paddlar kajak.
Froggy.
Efter en 2 timmars promenad genom en skog med massa mygg kom vi fram till den här utsikten.
Under midsommarhelgen kom hela Simons familj på besök. Så jag tog tillfället i akt att få fira lite midsommar. De var inte sena att haka på så jag, AJ och Fern (som är ett engelskt par som också jobbat på farmen) gjorde en midsommarstång och midsommarkransar. Sen sjöng och dansade vi Små grodorna. Något jag inte visste var att det är en sång som gör narr av fransmännen, nåt britterna från början började med under franska revolutionen. De blev lite roligt eftersom de alla var franska men de sjöng och dansade glatt ändå och uppskattade det svenska inlägget.
AJ, jag och Fern med våra midsommarkransar.
AJ, Simon (bonden), jag och Fern. Drinkar i händerna - festen har börjat.
Fiona, 9 år, blev helt frälst i min midsommarkrans och ville så gärna göra en egen.
Fern och AJ är stolta över vår midsommarstång.
Och så var det dans till Små grodorna!
Sen var det dags för en stor eld.
Snart är det jazz festival i Montreal, så jag ska tillbaka dit (lifta har blivit standard nu - det är så enkelt) och vara där under några dagar. Sen är det dags för mig att åka västerut. Den 21 juli kommer Li till Vancouver - så jag kommer ha runt tre veckor på mig att lifta dit - en resa på ca 5000 km. Jag är väldigt spänd på hur det ska bli!
Dessutom har jag nu köpt mig ett säsongskort på en skidort som heter Fernie! Så nu har jag inget val än att stanna där i vinter.
Jag har också lagt en länk till en karta där ni kan se var jag har varit hittills!
Min första riktiga roadtrip och Sverige besök!
De senaste två veckorna har jag verkligen njutit av att se fantastiska vyer, natur, camping och haft himla roligt.
Jag och Melanie, från Tyskland, åkte till Fredericton där vi hyrde en bil (då vi insåg att det skulle bli omöjligt att hinna med att se allt som vi ville se om vi skulle lifta) Vi fick en liten Hyundai Accent som bara jag fick köra (eftersom Melanie är 19 år, och man måste vara 21 för att få hyra bil), men vi fick ändå betala extra för att jag är under 25 år.
Under dessa två veckorna körde vi 3300 km, vilket kändes och är mycket men vi såg otroligt mycket fint.
Vi var I Fundy Nationalpark, där vi startade med vår bästa camping plats på hela resan - med en utsikt över en hel vik.
De senaste två veckorna har jag verkligen njutit av att se fantastiska vyer, natur, camping och haft himla roligt.
Jag och Melanie, från Tyskland, åkte till Fredericton där vi hyrde en bil (då vi insåg att det skulle bli omöjligt att hinna med att se allt som vi ville se om vi skulle lifta) Vi fick en liten Hyundai Accent som bara jag fick köra (eftersom Melanie är 19 år, och man måste vara 21 för att få hyra bil), men vi fick ändå betala extra för att jag är under 25 år.
Under dessa två veckorna körde vi 3300 km, vilket kändes och är mycket men vi såg otroligt mycket fint och en otrolig massa skog! Eftersom vi ville undvika motorvägarna hamnade vi ofta på små grusvägar vilket blev lite mer av ett äventyr. Och inte heller de asfalterade vägarna var någon höjdare, gropar hit och dit men det var roligt att köra!
Taggade inför vår roadtrip - här är bilen fortfarande väldigt ren.
Efter några såna här vägar var inte bilen lika ren längre.
Skylten talar sanning...
Vi var i Fundy Nationalpark, där vi startade med vår bästa camping plats på hela resan - med en utsikt över en hel vik. Dock gick temperaturen ner till 5 grader, och Melanie som hade en väldigt tunn sovsäck frös väldigt, så hon sov i bilen under nästan hela resten av resan.
Jag njuter av tandborstning med utsikt.
Mitt nya tält invigdes med en helt ok utsikt.
Ett vattenfall i Fundy Nationalpark.
På en strand med lågt tidvatten.
I Bay of Fundy har de det högsta tidvattnet i världen, så vi besökte också Hopewell rocks under lågt tidvatten då de stora stenbumlingarna är fullt synliga så man kan vandra runt bland dem på stranden.
Vi åkte också till Prince Edward Island som vi hade hört mycket gott om men inte hade särskilt höga förväntningar av. Men hela ön var himla vacker, med röd sand över allt och öppna fält med mycket grönt och åkrar.
Hopewell rocks vid lågt tidvatten. Så vid högt är vattnet upp till ljusa delen av stenen!
En trevlig frukost på Prince Edward Island.
Frukost!
På fastlandet igen körde vi en kuststräcka som heter Cape Breton, som är känd här. Vi hade rätt dåligt väder under hela tiden, men det var otroligt vackert ändå. Slingriga vägar längs med klippor som går rätt ner i havet. Vi stannade och gick några olika vandringsleder, och försökte hitta en älg åt min tyska vän, som aldrig sett någon, men utan resultat.
Cabottrail - otrolig kustväg.
Uppe på en fin vandring.
Älg-skylt. Haha.
Det är hummersäsong här nu, så jag var ju tvungen att äta det. Jag har smakat det förr, men aldrig ätit en hel. Nu hade de levande humrar som simmade runt i ett akvarium och så fick man in hela tillagad på ett fat. Den tillsammans med tillbehör och dessert gick på 20 $ (140 kr!). Fantastiskt gott!!
I Nova Scotia (en provins i östra Kanada) är det hummersäsong nu, så jag var ju tvungen att testa.
Jag har fått användning av mitt nya stormkök också, vilket jag älskar. Vi har levt på pulversoppa med pasta, gröt till frukost och frukt. En morgon (när vi hade hittat ett frukostställe lite strategiskt väldigt nära ett hus, så vi försökte vara tysta då det var tidig morgon) när jag gjorde gröt kommer det plötsligt en explosion och gröten är utspridd över marken. Jag trodde det var hela gasbehållaren som exploderade men det var, som tur var, bara en tändare som fastnat under grytan. Rädda blev vi i alla fall.
Frukostolycka.
Lunch på taket av bilen.
På en lååång väg rakt ut på en låång ö.
Ett himla mysigt ställe var Peggys cove, vilket liknade en liten by i Bohuslän.
Vi besökte också Kejimkujik nationalpark, som ligger mitt i en provins och består mest av skog och en stor sjö. Här paddlade vi kanot, körde mountainbike, vandrade och badade. En väldigt bra dag.
Peggys cove.
Peggys cove.
Ett kallt dopp i Kejimkujik nationalpark.
Maple löv - symbolen på Kanadas flagga.
Kejimkujik nationalpark.
Vi paddlade kanot i Kejimkujik NP.
Och körde mountainbike!
Två nätter sov vi hemma hos folk, genom Couchsurfing, så att vi kunde få oss en dusch. Den en var hos en tjej där hon tog med oss på knytkalas med en massa fransktalande kanadensare. En väldigt trevlig kväll.
Den andra tipsade om en vandring till Cape Split där man kunde sova uppe på en klippa med 70 meter ner till vattnet och utsikt över hela viken. Så det gjorde vi, och det var definitivt den bästa upplevelsen! Helt fantastiskt vackert. Dessutom träffade vi två locals där uppe som gjorde upp en brasa som vi satt och pratade framför hela kvällen.
Tittar ut från Cape Split över Bay of Fundy - där världens högsta tidvatten finns, upp till 16 meter. Vattnet som flödar ut här beräknas vara lika mycket som alla floders flöde i hela världen.
Uppe på Cape split blev det plöstligt dimmigt. Häftigt väder!
Efter 9 dagar med bil lämnade vi sen bilen i Fredericton och började vi resa tillbaka mot Montreal. Vi hade tre dagar på oss att ta oss dit, och på vägen ville vi besöka Quebez city. Så vi ställde oss på vägen och började lifta. Som två blonda tjejer behövde vi aldrig vänta särskilt länge och folk var fantastiskt trevliga! Drömmen förut har varit att på lift med en av de här stora lastbilarna med en säng bakom förarsätet. Vi fick lift med tre sådana under vägen till Montreal, så sista gången var vi inte så exalterade längre. Men att lifta är verkligen ett fantastiskt sätt att transportera sig på och man träffar underbara människor.
Liftar hem till Montreal.
Vi fick lift med Michel - lastbilschaffis. En skön gubbe som gav oss mat och massa historier.
I Quebec city blev det att vi satte upp tältet i en park, i en skogsdunge. Här är det middag - pulversoppa! Mmm...
Hela roadtripen var en fantastisk upplevelse som jag är väldigt glad att jag gjorde. Jag uppskattade inte östkusten förut, men nu älskar jag det. Det fungerade faktiskt bra med Melanie, även om det såklart blev lite irritationer då och då.
Och nu har Lisa, Niklas, Per och Filippa varit i Montreal! Det var helt underbart att ha besök hemifrån. Det kändes lite konstigt att prata svenska först efter att inte ha tänkt eller knappt sagt ett ord svenska på två veckor, men jag har varit väldigt exalterad över att de skulle komma.
Vi testade Poutine - en rätt från Quebec som är väldigt känd här. Det är pommes med ost och sås på. Förvånadsvärt gott.
Sen har jag visat några smultronställen där vi ätit väldigt god mat (som jag hittat när jag strosat runt i stan), vi har var på lite hike i en nationalpark, gått sightseeing i stan, lagat svenska köttbullar, besökt botaniska trädgården och varit på en frän jazzbar. Vi har allihop bott hemma hos Dylan - fullständigt invaderat den stackars familjen. Det var inte meningen från början men det slutade med det när det blev strul med andra boenden.
Världens sötaste Lisa!
Fantastiska besökare! (Felippa, Per, jag, Niklas, Lisa)
Utsikt i Mont Tremlant nationalpark.
Söta de där två. (Niklas och Lisa)
Mont Tremblant.
Laurence, Pelle, Felippa, Lisa, Niklas, jag och Judith. Laurence bjuder oss på Yeh! (frozen yoguhrt med topping...). Yum.
En stoor frukost på PJs! Felippa och Niklas.
Botaniska trädgården.
Självklart hamburgare, öl och fotboll när Sverige spelar!
Alla skyltar och produkter på McDonald's här har det kanadensiska maple-lövet. Fint tycker jag.
Min plan nu är väldigt luddig och vag, så jag tänker inte ens ge mig på ett försök att säga vad det blir här. Jag vet att jag ska vara i Vancouver den 21 juli, för då kommer Li dit. Men fram tills dess får vi se!
Protester, åka karusell och lifta
I Montreal har studenter protesterat sedan den 13 februari mot att regeringen vill höja studieavgifterna med 75 % på fem år. För att göra nåt åt det här har regeringen nu infört maskeringsförbud under protesterna, avbrutit universitetens termin med omedelbar verkan och nu senast - infört protesteringsförbud. Självklart har det bara gjort saken värre och de har demonstrerat mer och mer
I tisdags samlades 250-300 000 människor på stan och protesterade. Fantastiskt mycket folk (jag missade hela grejen för jag var på ett museum. Tyckte det var lite tomt på folk där inne…) Nu har de tydligen gått över till att slå på kastruller - på gatan och på balkonger.
En irriterande sak med det här landet är skatten på allt man köper. De räknar nämligen inte med den när de skriver priset. Den ligger på 15 % och detta innebär att varenda gång jag köper något blir jag chockad när jag inser att det blev dyrare än planerat. Dumt system enligt mig.
I förra veckan var jag på en träff genom internetsidan Couchsurfing.com. Där kan man söka efter soffor att sova på när man kommer någonstans. Jag har aldrig riktigt använt den förut, men nu såg jag att de skulle ha en fika i Montreal och tänkte att det kunde vara trevligt. Träffade mycket trevligt folk, vi var ca 15 stycken och nästan alla kom från olika länder och var här av olika anledningar.
En av dem var Robert, från Edmonton i västra Kanada. Och i lördags gick vi till La Ronde - nöjesfältet som hade premiäröppning. En solig och varm dag (typ 25 grader) och vi åkte massa karuseller. Eller mest var det köande - i snitt en timme varje gång, så så många åk blev det inte. Men kul var det! Efteråt åt vi musslor och drack en öl i parken.
Varje söndag är det något de kallar Tamtams uppe på berget här. Alla har pratat om det väldigt mycket så nu gick jag dit för att kolla var det var. En massa folk samlas i parken och har med sig en trumma, eller nåt annat att banka på/med, och sen är det jamming för fulla muggar. Folk dansar, trummar och det luktar marijuana överallt. En fantastisk stämning och det var kul att bara titta på folk. Detta i 30 graders värme!
I veckan var jag på en campingtur. Mustafa (från Egypten) träffade jag också på Couchsurfing, och innan vi ens träffats bestämde vi att vi skulle lifta och campa i några dagar. På tre dagar åkte vi sammanlagt 880 km med 8 olika bilar - alla helt fantastiska. Vi fick två nya vänner på facebook, de körde omvägar (en gubbe åkte tre timmar åt fel håll!!! Sällskapssjuk men fantastiskt underbar), en gav oss armband som han tillverkar och en annan körde och visade oss sitt hus vid en sjö. Två gånger kom polisen och frågade vad vi gjorde (vi är fortfarande inte helt säkra på att det är lagligt att lifta i Quebec…) men lite franska, ett stort leende och svensk härkomst får många på fall har jag märkt. “Aaaah! Mats Sundin!” Haha. “Ställ er lite längre bort och lifta, så har ni nog bättre lycka.” sa han sen. Tack och bock.
En otroligt skoj resa i alla fall, och helt underbart att komma ut från stan ett tag.
Oh, förresten. Min plan här har ändrats lite. Hand upp för den som är förvånad…
Det var inte så lätt att få jobb som jag trott här. Alla vill att man ska prata franska, och min är inte riktigt bra nog. Så nu tänkte jag lifta över till västkusten. Där ska jag se till att jag inte bor i en storstad (för mycket folk hela tiden, enligt min mening), kanske att jag kan hitta en farm att bo på ett tag.
Först ska jag dock på en tripp österut - till regionen New Brunswick. Dit ska jag med en tysk tjej (som jag också träffat på Couchsurfing, men inte i verkligheten), och vi ska resa runt i ca två veckor - antagligen blir det lifta.
Sen blir det tillbaka till Montreal för att möta upp Lisa med följe (hon tillsammans med sambo, bror och brors flickvän är ute på roadtrip och tar en tur förbi här) i några dagar och efter det bär det av västerut.
I Montreal har studenter protesterat sedan den 13 februari mot att regeringen vill höja studieavgifterna med 75 % på fem år. För att göra nåt åt det här har regeringen nu infört maskeringsförbud under protesterna, avbrutit universitetens termin med omedelbar verkan och nu senast - infört protesteringsförbud. Självklart har det bara gjort saken värre och de har demonstrerat mer och mer
I tisdags samlades 250-300 000 människor på stan och protesterade. Fantastiskt mycket folk (jag missade hela grejen för jag var på ett museum. Tyckte det var lite tomt på folk där inne…) Nu har de tydligen gått över till att slå på kastruller - på gatan och på balkonger.
Poliserna är beredda på mycket folk på gatorna.
Och lite folk blev det... (inte min bild...)
En irriterande sak med det här landet är skatten på allt man köper. De räknar nämligen inte med den när de skriver priset. Den ligger på 15 % och detta innebär att varenda gång jag köper något blir jag chockad när jag inser att det blev dyrare än planerat. Dumt system enligt mig.
I förra veckan var jag på en träff genom internetsidan Couchsurfing.com. Där kan man söka efter soffor att sova på när man kommer någonstans. Jag har aldrig riktigt använt den förut, men nu såg jag att de skulle ha en fika i Montreal och tänkte att det kunde vara trevligt. Träffade mycket trevligt folk, vi var ca 15 stycken och nästan alla kom från olika länder och var här av olika anledningar.
En av dem var Robert, från Edmonton i västra Kanada. Och i lördags gick vi till La Ronde - nöjesfältet som hade premiäröppning. En solig och varm dag (typ 25 grader) och vi åkte massa karuseller. Eller mest var det köande - i snitt en timme varje gång, så så många åk blev det inte. Men kul var det! Efteråt åt vi musslor och drack en öl i parken.
Jag och Robert efter en dag på La Ronde.
Varje söndag är det något de kallar Tamtams uppe på berget här. Alla har pratat om det väldigt mycket så nu gick jag dit för att kolla var det var. En massa folk samlas i parken och har med sig en trumma, eller nåt annat att banka på/med, och sen är det jamming för fulla muggar. Folk dansar, trummar och det luktar marijuana överallt. En fantastisk stämning och det var kul att bara titta på folk. Detta i 30 graders värme!
Tamtams i Montreal - alla trummar!
I veckan var jag på en campingtur. Mustafa (från Egypten) träffade jag också på Couchsurfing, och innan vi ens träffats bestämde vi att vi skulle lifta och campa i några dagar. På tre dagar åkte vi sammanlagt 880 km med 8 olika bilar - alla helt fantastiska. Vi fick två nya vänner på facebook, de körde omvägar (en gubbe åkte tre timmar åt fel håll!!! Sällskapssjuk men fantastiskt underbar), en gav oss armband som han tillverkar och en annan körde och visade oss sitt hus vid en sjö. Två gånger kom polisen och frågade vad vi gjorde (vi är fortfarande inte helt säkra på att det är lagligt att lifta i Quebec…) men lite franska, ett stort leende och svensk härkomst får många på fall har jag märkt. “Aaaah! Mats Sundin!” Haha. “Ställ er lite längre bort och lifta, så har ni nog bättre lycka.” sa han sen. Tack och bock.
En otroligt skoj resa i alla fall, och helt underbart att komma ut från stan ett tag.
Mitt nya jag... Här på en väldigt tom väg och det kom inte jättemånga bilar, men vi fick lift till slut.
Jag, Mostafa och vår underbara vän Ramond - som körde i tre timmar (enkel väg) för vår skull!
Korvgrillning vid vårt övernattningsställe.
Vi fick också lift med Pino - en skön snubbe från Chile. Här tog vi kaffepaus på kanadensiska blaskkaffe-stället - Tim Hortons.
Pino gav mig och Mostafa ett varsitt armband han gjort.
Oh, förresten. Min plan här har ändrats lite. Hand upp för den som är förvånad…
Det var inte så lätt att få jobb som jag trott här. Alla vill att man ska prata franska, och min är inte riktigt bra nog. Så nu tänkte jag lifta över till västkusten. Där ska jag se till att jag inte bor i en storstad (för mycket folk hela tiden, enligt min mening), kanske att jag kan hitta en farm att bo på ett tag.
Inför detta och inför hela mitt år här, så har jag shoppat lite grann.
Investeringar (hittills) :
- tält
- vandringskängor
- ryggsäck
- sovsäck
- armékniv
- campingkök
Först ska jag dock på en tripp österut - till regionen New Brunswick. Dit ska jag med en tysk tjej (som jag också träffat på Couchsurfing, men inte i verkligheten), och vi ska resa runt i ca två veckor - antagligen blir det lifta.
Sen blir det tillbaka till Montreal för att möta upp Lisa med följe (hon tillsammans med sambo, bror och brors flickvän är ute på roadtrip och tar en tur förbi här) i några dagar och efter det bär det av västerut.
Första veckan
Så har jag äntligen kommit till Kanada. Jag vet inte hur många år jag har drömt och strävat efter det. Det var som vanligt jobbigt att ta steget att komma iväg, men väl här känns det fantastiskt bra. Jag tror absolut att jag kommer trivas det närmsta året.
Jag är i Montreal som är en stad med drygt 2 miljoner invånare. Staden ligger i provinsen Quebec, och de pratar både franska och engelska här. Men jag har inte riktigt kunnat avgöra när man ska prata franska och när man ska prata engelska, “excuse me?” eller “excusez-moi” när man går in i någon liksom?
Allt är stort i det här landet - kylen, spisen, ölen (1,2 literflaskor), bilarna, ketchupflaskan, morötterna. löken osv. Landet också om inte annat. Jag har suttit och tittat på kartan över detta enorma land och insett att det kommer ta en stund att köra igenom.
Dylan är en kille som jag och Louise mötte när vi reste runt i Kina. Han är konstnär som målar mest porträtt och är riktigt duktig. Så jag bor nu hos honom tillsammans med hans mamma, Judith och hans lillebror, Quinn. Hans mamma är fantastisk snäll och tar hand om mig. Igår tog hon med mig på bio och ikväll åkte vi iväg och åt glass.
Hittills har jag strosat runt mycket för att få en hum om staden. Jag har varit i Gamla stan, vid Notre Dame-katedralen, i botaniska trädgården m.m. Det är en fin stad, men jag vet ju sen innan att jag inte är en stadsmänniska. Ska nog kunna trivas några veckor här dock.
Jag har ordnat allt det praktiska med telefonnummer, bankkonto och ett försäkringsnummer som jag av en slump fick reda på att jag behöver för att kunna jobba här.
Det jag har kvar nu är att försöka hitta ett jobb. Min plan är att stanna och jobba i Montreal till mitten av juli då min kompis, Li, kommer på besök och vi ska ut på roadtrip de tre veckorna hon är här. Sen kommer jag att fortsätta att köra runt i några månader tills skidsäsongen drar igång och jag förhoppningsvis kommer befinna mig i närheten av en skidort i västra Kanada. Först ska jag bara försöka hitta en bil som kan klara detta uppdraget med en hyfsat lång körning.
Mitt kanadensiska nummer är: +1 514 561 9176
Men jag har min svenska på hela tiden och eftersom jag skickar gratis sms hem med min kanadensiska så är det bara att smsa om ni har lust.
Så har jag äntligen kommit till Kanada. Jag vet inte hur många år jag har drömt och strävat efter det. Det var som vanligt jobbigt att ta steget att komma iväg, men väl här känns det fantastiskt bra. Jag tror absolut att jag kommer trivas det närmsta året.
Resdagboken ska lägga ner så det får bli en blogg istället. Vilket innebär att det inte kommer något mail när jag uppdaterar, så ni får gå in och kolla lite då och då.
Jag är i Montreal som är en stad med drygt 2 miljoner invånare. Staden ligger i provinsen Quebec, och de pratar både franska och engelska här. Men jag har inte riktigt kunnat avgöra när man ska prata franska och när man ska prata engelska, “excuse me?” eller “excusez-moi” när man går in i någon liksom?
Utsikt över Montreal från deras stolthet - "berget", Mont Royal.
Allt är stort i det här landet - kylen, spisen, ölen (1,2 literflaskor), bilarna, ketchupflaskan, morötterna. löken osv. Landet också om inte annat. Jag har suttit och tittat på kartan över detta enorma land och insett att det kommer ta en stund att köra igenom.
"Ooh, Canada...!"
Dylan är en kille som jag och Louise mötte när vi reste runt i Kina. Han är konstnär som målar mest porträtt och är riktigt duktig. Så jag bor nu hos honom tillsammans med hans mamma, Judith och hans lillebror, Quinn. Hans mamma är fantastisk snäll och tar hand om mig. Igår tog hon med mig på bio och ikväll åkte vi iväg och åt glass efter att jag lagat en fantastiskt god pumpasoppa.
Här bor Dylan. Ett typiskt hus i området.
Hittills har jag strosat runt mycket för att få en hum om staden. Jag har varit i Gamla stan, vid Notre Dame-katedralen, i botaniska trädgården m.m. Det är en fin stad, men jag vet ju sen innan att jag inte är en stadsmänniska. Ska nog kunna trivas några veckor här dock.
Jag har ordnat allt det praktiska med telefonnummer, bankkonto och ett försäkringsnummer som jag av en slump fick reda på att jag behöver för att kunna jobba här.
Det jag har kvar nu är att försöka hitta ett jobb. Min plan är att stanna och jobba i Montreal till mitten av juli då min kompis, Li, kommer på besök och vi ska ut på roadtrip de tre veckorna hon är här. Sen kommer jag att fortsätta att köra runt i några månader tills skidsäsongen drar igång och jag förhoppningsvis kommer befinna mig i närheten av en skidort i västra Kanada. Först ska jag bara försöka hitta en bil som kan klara detta uppdraget med en hyfsat lång körning.
I botaniska trädgården med Olympic parc i bakgrunden.
Mitt kanadensiska nummer är: +1 514 561 9176
Men jag har min svenska på hela tiden och eftersom jag skickar gratis sms hem med min kanadensiska så är det bara att smsa om ni har lust.
I botaniska trädgården. Mangolia.
Välkommen till min nya blogg!
